Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde Axel Oxenstierna själf mer än en gång pröfvat nyttan
af att känna främmande folk och land; svenskarne hade
dessutom under dessa år kommit i en så liflig beröring med
andra stater, att det nu var en bindande nödvändighet för
den, som ville gagna Sverige, att känna Europa. Axel
Oxenstierna gjorde ej häller några invändningar mot sin sons
resa utan skrifver till Johan Oxenstierna, att han sänder
Erik ut, »i den högstes Guds namn att excolera sina studier
i Nederland på ett år och sedan bese någre flere ädle delar
af denne europeiske verlden». 2
Den 1 juli 1643 lemnade också den unge Erik
Stockholm och seglade med god vind till Stralsund, följd utaf sin
faders innerliga böner och välönskningar. I kyrkorna fäldes
offentliga förböner för honom under hans resa.3 Till
hof-mästare och följeslagare hade han den ofvannämnde Magnus
Durel. Erik Oxenstierna tillbragte först en månad i
Pommern och Mecklenburg, hvarest han besåg alla städer och orter,
öfverallt bemött med den utsöktaste artighet, särskildt i
Greifs-wald,för hvars invånare han på deras egen begäran hos
rikskans-lären bönföll om skattefrihet till följd af krigets hemsökelser^
Ifrån dessa trakter styrdes kosan till Hamburg, hvarest
Erik Oxenstierna blef väl emottagen af Salvius, hos hvilken
han lärde känna många af de yngre diplomaterna såsom
Rosenhane, Erskine m. fl. I Salzwedel besåg han
saltsju-derierna och gifver i anledning däraf rikskanslären förslag
om att uti denna industri införa i Sverige utländska metoder.
I denna stad sammanträffade han med Johan Oxenstierna,
som var på väg till fredstraktaten i Osnabriick.
Tillsammans företogo de nu resan till Minden, där de med all ståt
emottogos. Den gamle Oxenstierna gladde sig i tankarna åt
deras »broderliga umgänge och kärlek» och önskade dem »af
allt faderligt hjärta lycka och välsignelse». Den äldre
brodern fick många förmaningar att taga sig an den yngre, och
denne skulle, enligt faderns ord, nyttja Johans »gode råd och
adsistens såsom sins endeste broders och den honom utan all
tvifvel på mitt dödsfall står så länge i faders stad, som han
sig själf kan fulleligen regera och styra».4
Det var just vid denna tid, som den westfaliska
fredskongressen skulle öppnas, och de olika landens ambassadörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
