Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter julhögtiden utbyttes Amsterdam mot Leyden, dels
för att den lilla universitetsstaden ansågs sundare och Erik
Oxenstiernas konstitution ej var stark, dels för att han skulle
studera juridik och] få vara närvarande vid en »anatomia».
Leyden var visserligen ej 1643, hvad det varit tjugu år förut,
men ännu hade dock universitetet rykte om sig att vara
protestantismens förnämsta lärosäte. Det räknade dugande
vetenskapsmän bland sina lärare, särskildt inom den juridiska
och medicinska fakulteten, och den bekanta boktryckarfirman
Elzevir utsände allt fortfarande ifrån Leyden sina
omsorgsfulla upplagor af klassisk och modern literatur. Det ansågs
dyrare att vistas där än vid många andra universitet, men
så voro i stället alla undervisningsmedel i Leyden upplåtna
för främlingar, hvilket ej allestädes var fallet t. ex. i
England.8 Svenskar hade alltid i stor mängd besökt detta
universitet, och många svenskars namn antecknades årligen i
dess album. Så lät i början af året 1641 Magnus Gabriel
de la Gardie med sitt talrika följe (4 personer) inskrifva sig,
samt under den följande tiden Karl von Schedingh, Johan
Gyllenstjerna, Nils Banér, Klas Rålamb m. fl. Då Erik
Oxenstierna endast skulle uppehålla sig några månader vid
universitetet, lät han ej inskrifva sig, ehuruväl han säkerligen
lika flitigt som någon annan begagnade universitetets
undervisning.9
Bakom den gamla klosterbyggnaden, för närvarande
Leydens universitets bibliotek, på det s. k. Rapenburg ligger
en sträcka af byggnader, omslutande en stor gård. Dessa
byggnader beboddes under sextonhundratalet af
professorernas enkor, hvilka togo emot studenter i inackordering.
Johan Oxenstierna hade bott hos den berömde forskaren
Scaligers d. y. enka, Erik bodde liksom Gabriel Oxenstierna
hos »enkan Zachæus» hvilkens man varit teologie professor
i Leyden, och som bebodde »de hoofje» på Rapenburg. Det
var antagligen ett enkelt hem, ty Bengt Oxenstierna ville
ett par år senare ej bo där, för att ej komma uti för tarfligt
sällskap.10 En del af dessa gamla byggnader på Rapenburg
äro nu rifna, andra stå kvar. De gamla mörkröda
tegelhusen med sina spetsiga gaflar, små fönsterrutor och
klumpiga dörrar, gifva oss ännu en liflig föreställning om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
