Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förhoppning, att hans »faderliga affektion skulle rätt
brukas och ej missbrukas». Den under hela resan iakttagna
sparsamheten lemnades nu alldeles å sido. Erik Oxenstierna
skulle, såsom han själf säger, lefva i Paris någorlunda
lik-mätigt sin faders »reputation och namn», ehuru han lofvar att
söka »däruti den bäste medelmåttigheten att finna». Han hyrde
egen våning vid rue de Condi, midt emot Luxembourg, hade
kock, page och lakejer samt höll öppen taffel. Han hade
egna hästar och egen kaross, »hvilket nu så gement i Paris
är», skrifver han till fadern, »att nästan ingen utan skam kan
gå tvärt öfver en gata». Så snart han hunnit komma sig i
ordning gjordes uppvaktning hos hela den förnäma verlden,
enkanneligen hos den mäktige kardinal Mazarin.
Den vänskapliga förbindelsen mellan de bägge kronorna
Frankrike och Sverige, som nu fortgått i mer än ett
decennium, och hvars fortbestånd var så vigtigt ej minst för
Frankrike, gjorde, att man i Paris mottog med utsökt artighet de
unga svenskar, som dit anlände, när de voro befryndade med
de ledande männen i den svenska styrelsen. Magnus Gabriel
de la Gardie hade blifvit två år förut bemött med den
största utmärkelse af det franska hofvet och med ej mindre
ära mottogs nu den store rikskanslärens son. De la Tuillerie,
som vid denna tid var i Sverige såsom medlare vid
fredstraktaten i Brömsebro, hade tillskrifvit kardinalen, enligt
Axel Oxenstiernas egen uppgift, att han borde visa Erik
Oxenstierna »all favör». Mazarin, så vidt hans tid medgaf, underlät
intet, som kunde behaga och smickra den förnäme svensken.
Denne ansåg också, att det var Mazarin han måste »tillmäta
största delen af alla »caresser», han fick emottaga i Frankrike.
Mazarin förestälde honom för den unge konungen och för
enkedrottning Anna af Österrike, han gjorde ett ståtligt
gästabud till hans ära och underhöll sig förtroligt med honom
såväl vid detta som vid andra tillfällen och uttalade alltid
sin stora beundran för den svenske rikskanslären. Han sände
äfven en ung adelsman att vara Eriks uppvaktande kavaljer.
»De temoignerade alle min herre både med ord och åthäfvor
stor caresse», skrifver hofmästaren Durel till Axel
Oxenstierna, men denne varnar sonen, att om »dig där någon
courtoisie sker, du det menagerar med den nytta, under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
