Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner, såsom osäker och orolig i sin nya ställning som
gunstling, och därföre misstänksam och rädd för medtäflare.
Att Magnus Gabriel de la Gardie ej hade sett Erik
Oxenstiernas ankomst till hofvet med blida ögon är väl att döma
af hans karaktär troligt, om ock vi ej hafva några direkta
uttalanden i denna riktning. Han borde dock snart hafva
insett, att Oxenstierna ej skulle blifva en farlig rival, men
misstänksam och afundsjuk om sin drottnings ynnest som han var,
tyckes han ej känt sig lugn, så länge Erik Oxenstierna var
vid drottningens hof. Magnus Gabriel de la Gardie hade
dessutom aldrig varit någon egentlig vän till rikskanslären
och hans familj, om också det ej ännu varit något öppet
missförstånd dem emellan. Detta kan tyckas underligt, då
riksmarsken och rikskanslären med få afbrott städse voro
trogna vänner, men denna misstro mot Axel Oxenstierna
hade törhända ingjutits af Ebba Brahe, som aldrig var
någon Oxenstiernornas vän, liksom hon alltid af dem betraktades
med misstro. Skulle några historieforskares uppgift, att Axel
Oxenstierna var den som hade omintetgjort Ebba Brahes
förbindelse med Gustaf Adolf vara riktig, så skulle man
möjligen häruti finna orsaken till Ebba Brahes misstro mot
rikskanslären. 8
Erik Oxenstierna och M. G. de la Gardie stå således vid
denna tid som de förnämste bland de yngre männen vid
drottningens hof. Den senare är redan drottningens gunstling, men
han känner sig ändock osäker och missnöjd. Det förnämsta
hindret för fullföljandet af hans ärelystna planer är dock ej
Erik utan Axel Oxenstierna, och det är denne och Magnus
Gabriel de la Gardie, som blifva under den följande tiden de
verkliga rivalerna om makten — ej Erik Oxenstierna och de
la Gardie. Det fanns en motsättning mellan rikskanslärens och
den unge de la Gardies intressen, som förr eller senare skulle
framkalla en brytning. Oxenstierna var gammal, de la Gardie
ung, den ene sparsam, den andre slösande, den ene ogynsamt
stämd för Frankrike, den andra anseende detta land som
sina förfäders fosterjord, slutligen den ene hade makten och
förstod konsten att. styra, den andre hade endast drottningens
välvilliga öra, men åstundade makten, hvars forpligtelser han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
