Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund för detta Oxenstiernas handlingssätt, ehuru det väl
visar, att rikskanslären ansåg en osäker tronföljd mindre
farlig för riket än om arfsberättigade furstar funnos i landet
under drottningens minderårighet, och hvilka möjligen skulle
göra anspråk på någon del i styrelsen. Svårigheterna af
tronföljdens osäkerhet under minderårigheten voro dock stora,
och kanslärens politik är svär att förklara, utan att man
antager en genom hans öfverlägsenhet berättigad och helt
naturlig motvilja att bifalla arfsanspråk, hvilka skulle betydligt
stärka pfalzgrefvens, Johan Skyttes, Gyllenhjelms m. fl.
inflytande i regeringen och dymedels minska hans eget. Sedan
drottningen väl blifvit myndig, torde dock kanslärens alltid
visade motvilja mot att gifva pfalziska huset arfsrätt varit
mera förenlig med en klok statskonst, ty arfsberättigade
furstar, innan drottningen gjort sitt val af make, kunde ej vara
annat än i hög grad farligt för landets lugn. Ej af några
’ egennyttiga biafsigter utan endast af en skarp politisk blick
kan man, synes det oss, förklara Axel Oxenstiernas hållning,
då Kristina ihärdigt genomdref successionsordningen af 1649.
Ett giftermål mellan Karl Gustaf och Kristina kunde han
däremot aldrig af statsskäl ogilla. Tvärtom borde det hafva
varit den lyckligaste lösningen på frågan, den enda som
kunde försona alla stridiga element. Det är därföre
öfver-raskande, att Axel Oxenstierna i detta hänseende förhåller
sig alldeles passiv, ty detta synes vara hans ställning till
Karl Gustafs giftermålsplaner. Det har visserligen mot honom
framkastats den beskyllningen, att han skulle hafva
motarbetat en dylik förbindelse, men det torde vara svårt att
därtill finna några andra bevis, än att han skulle hafva ifrat
för att giftermål mellan syskonbarn skulle förbjudas, och att han
alltid ville hålla pfalziska huset på afstånd, men bägge dessa
sakförhållanden torde dock äfven kunna på annat sätt
förklaras. 13
Af allt det ofvansagda framgår emellertid, att ett
förminskande af Axel Oxenstiernas makt helt och hållet var till
det pfalziska husets fördel. Det slöt sig äfven till Magnus
Gabriel de la Gardie, och mellan honom och hans svågrar,
de unge pfalzgrefvarne, rådde vintern 1645—46 det allra
bästa förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
