Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro allmänt kända. Skytte stod på vänskaplig fot såväl med
Magnus Gabriel som med pfalzgrefven, och han trifdes ej i
kansliet, där han tjenstgjorde. Såväl kanslären som ännu
mera Erik Oxenstierna räknade under de följande åren Skytte
bland sina fiender. Att det kom till en öppen brytning mellan
rikskanslären och Skytte under året 1649 är allom bekant,
och det synes ganska naturligt, att man då kommit till en
förklaring af hvad som passerade under året 1646. Erik
Oxenstierna skrifver den 9 sept. 1649 till sin broder Johan, att
om Bengt Skytte skulle blifva kommissarie i Liibeck, vet han
ej, om han kan resa dit; men han har intet emot att fara,
ifall Magnus Gabriel komme dit. I ett bref af den 3 nov.
s. å., i anledning af några donationer, hvilka voro de första
vedermälen Erik Oxenstierna erhöll på återvändande kunglig
nåd, säger han sig vid hofvet hafva vänner, om också ej de
skytteanska ättlingarne vanslägtats. Äfven Axel Oxenstierna
och drottning Kristina hyste ett djupt agg till Skytte vid
hans process 1652, hvilket tyder på personliga förolämpningar,
och samma dag, den 4 okt. 1652, som Skytte genom
drottningens anklagelser fann sig föranlåten att lemna rådet,
föreslog Kristina, att Erik Oxenstierna skulle blifva riksråd och
president i handelskollegium. — Alla dessa bevis äro dock
ej bindande, och till dess nya källor anträffas, förblifver Skyttes
delaktighet i de nämnda intrigerna endast en gissning.19
Misstänkas för delaktighet kan äfven Kristinas half broder,
Gustaf Gustafsson, som nu var vid hofvet. Han gick ofta,
med löst tal och var ej Oxenstiernas vän. 20
Det finnes slutligen ännu en person, hvilken kan misstänkas,
och det med större sannolikhet än de föregående, för att vara
upphofsman till det ifrågavarande ryktet, ehuru hans inblandning
ej hindrar, att de förutnämnda äfven deltagit i intrigen.
Cm-santes, en fransk protestantisk läkare från Montpellier, hade
blifvit anbefald till Oxenstierna och varit envoyé i Frankrike.
Han hade där kommit i delo med Grotius,hvarefter franska hofvet
begärde hans afsked. Oxenstierna gick in härpå, Cerisantes blef
förargad, och i förtrytelsen skulle han utspridt det meromnämnda
ryktet, som med begärlighet omfattades af Oxenstiernas många
ovänner. Af Cerisantes skulle den samtida
historieskrifva-ren Pufendorff erhållit denna uppgift om Oxenstiernas planer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
