Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan också väl förstå, att den gamle rikskanslären ej
gärna sände bort sin son, som då skulle gå miste om faderns för
mhemtande af statsmannavishet och ämbetsmannaduglighet
ovärderliga umgänge. Detoaktadt gjorde han i rådet ej många
invändningar, då sonen utnämndes, och till sonen Johan skrifver
han kort efteråt: »Din broders år äro ännu icke många, och
kan honom fela förfar enheten, men efter det så presenteras,
hafver jag det för en nåd att upptaga, och vill förhoppas, att
din broder skall innan kort göra där, genom Guds mildhet,
fyllest före.» Något spår till missnöje hvarken å hans eller Erik
Oxenstiernas sida öfver den erhållna befattningen märkes således
ingenstädes. Det utspridda ryktet om kanslärens
giftermålsplaner för sonens räkning gjorde ett dylikt aflägsnande från
hofvet önskvärdt för alla parter. 24
Fastän Erik Oxenstierna afreste redan i sept. 1646 till
Estland, fortsattes dock talet om hans giftermål med drottningen,
och det icke blott i utlandet, som redan visadt är, utan äfven här
hemma. När vid 1647 års riksdag presteståndet ej visade
benägenhet för syskonbarns giftermål, ansågs att ståndet härigenom
ville förorda Kristinas giftermål med grefve Erik, och talet
därom kom åter å bane. Förhållandet mellan drottningen och Axel
Oxenstierna var också nu mera spändt än någonsin. Bengt Skytte
hade mot Oxenstiernas önskan blifvit landtmarskalk vid 1647 års
riksdag, och drottningen sökte i allt på ett nästan småaktigt sätt
visa sin själfständighet gent emot rikskanslären. Den djupaste
anledning till missämja var dock nu Kristinas bekanta hemliga
brefväxling med Adler Salvius, som tyckes på ett helt annat sätt
än ofvannämnda lösa rykten gått Axel Oxenstierna till hjärtat.
En förklaring egde slutligen rum mellan Kristina och
rikskanslären, hvarvid äfven de omtalade giftermålsplanerna med sonen
berördes. Rikskanslären lyckades rättfärdiga sig fullständigt,
och Kristina återkom aldrig mera till denna sak.25 Axel
Oxenstierna ansåg dock, att Erik Oxenstierna för att bringa ett slut
på ryktet borde ingå äktenskap. För den skriftväxling, som i
anledning häraf följde mellan honom och fadern, få vi
redogöra vid behandlingen af Erik Oxenstiernas enskilda
förhållanden, under den tid han var guvernör i Estland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
