Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hedniska bruk ganska allmänna. Den själfsvåldiga och mäktiga
adeln, som ville för egen del bibehålla den under katolska
tiden till kyrkorna anslagna , tionden, de olika folkraserna
och språkförbistringen, Revals sträfvan efter kyrklig
lokalstyrelse, alla dessa olika faktorer bidrogo att försvaga den
lutherska kyrkans ställning i Estland.
Den svenska regeringen hade dock ej varit alldeles
likgiltig för detta sakernas bedröfliga skick. Gustaf Adolf sände
år 1627 Johannes Rudbeckius till Estland, åtföljd af flere
prester. Med kraftfull hand grep denne sig an den nya
uppgift, som förelåg honom, och, ehuru han fick röna motstånd
mot sina reformer, är hans visitation epokgörande. Osederna
voro likväl allt för stora, och Rudbeckius var allt för kort
tid i Estland för att genomgripande förbättringar skulle kunna
blifva en följd af hans visitation därstädes. Gustaf Adolf
var därför betänkt på att till Estland sända en biskop, till
hvars biskopsdöme äfven skulle läggas Pernau, Dorpat och
Narva, men denna plan blef icke af honom satt i verket, och
ej häller Kristinas förmyndare kunde under de första åren
realisera förslaget. Estlands landtråd insågo emellertid de
bedröfliga följderna af de kyrkliga, angelägenheternas
försummande, och för att det af Rudbeckius påbegynta arbetet icke
skulle gå alldeles förloradt, underläto de ej att framställa
klagomål till den svenska regeringen. Ar 1634 erhölls löfte
om hjälp i denna vigtiga fråga, hvilket löfte förnyades år
1637. Regeringen sade sig vilja sätta pastorn i Abo, Eskil
Petræus till Estlands biskop, och landtråden beslöto att själfva
bestå 250 rdr till hans aflöning. Det var likväl först det
följande året, som regeringen gick provinsens önskningar till
mötes. Den 2 juni 1638 utfärdades fullmakt och instruktion
för magister Joachim Jheringius, kyrkoherde i Östra
Nyköpings församling, att vara biskop i Reval och öfver Estland.
Jheringius hade således varit i Estland omkring åtta år,
då Erik Oxenstierna dit anlände. Hans verksamhet hade ej
varit utan frukt. Biskopen hade upprättat ett konsistorium
i Reval, i spetsen för hvilket han själf stod. Landet hade
delats i sex distrikt med en præpositus i hvarje distrikt.
Synoder och protokoll vid visitationerna brukades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
