Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna sin andliga själfstyrelse ända från medeltiden (år 1257)
och ansåg, att denna rättighet bekräftades, då Sveriges
konungar bekräftade stadens privilegier. Johannes Rudbeckius
hade erkänt denna rätt, och år 1647 hade Reval sin egen
superintendent och sitt eget konsistorium. I Jheringius’
instruktion hade man insatt en uppmaning, att han skulle söka
förmå staden underkasta sig biskopen i Estland, men han
lyckades aldrig i dessa sina bemödanden. De framkallade
endast en obehaglig och skadlig spänning mellan stadens
och statens presterskap. Anledningar till missämja kunde
dessutom naturligen ej saknas, om äfven själfva hufvudtvisten
sköts åsido. Revals presterskap sökte, enligt biskopens
påståenden, att draga den omkring staden boende
landtbefolk-ningen under sin själavård, och det tog i förvar och försvar
personer, hvilka straffats af den biskopliga myndigheten.
Sij,r-skildt synes doktor Johan Westring, stadens vice syndicus,
varit en nagel i ögat för presterskapet på dömen. Erik
Oxenstierna uppträdde i denna sak såsom medlare, men han
ådrog sig dock Westrings fiendskap.
För att råda bot såväl för den ena som för den andra
bristen fordrades en fast kyrkoordning. Jheringius skulle
enligt sin instruktion söka införa den svenska
kyrkoordningen. Detta måtte dock hafva vållat svårigheter, och
förslag till en särskild sådan för Estland hade redan år 1643
öfversändts af Jheringius till Sverige, men hade ej erhållit
bekräftelse. Denna vigtiga fråga upptogs emellertid af
Oxenstierna, afhandlades mellan honom och biskopen 1647 sedan
med landtrådet och på landtdagen 1650. Många svårigheter
förefunnos, ty kyrkoordningen skulle beröra adelns domsrätt
öfver sina underlydande, samt gaf äfven rätt åt den
estländ-ske bonden att vara kyrkoföreståndare. Den estländska adeln
visade sig emellertid i dessa fall tillmötesgående. Frågan
hän-sköts till guvernören med begäran, att han skulle
underhandla om kyrkoordningen med biskopen och sedan låta i
kyrkorna offentliggöra densamma.
År 1652 är en interimskyrkoordning antagen för hela
Estland undantagandes för Allentaken, som jämte två gäll i
Wierland hörde till superintendenten i Ingermanland. Ösel
hörde däremot sedan 1645 i kyrkligt afseende till Estland. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
