Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid denna tid en slags underdbmstol och ransakningsdomstol
för adeln och dess undersåtar.
En s. k. »Manngcrichte» eller ett mannrichterkollegium
bestod af en mannrichter och två assessorer. Tre dylika
domstolar funnos i Estland, en för Harrien, en för Wierland
och Jerwen, en för Wiek. Mannrichtern valdes af landtråden
på tre år och uppbar ingen lön, ty ämbetet betraktades
såsom en förtroendepost.
Intet domareämbete sköttes sämre än detta vid Erik
Oxenstiernas ankomst till Estland. Att domrarne ombyttes
hvart tredje år och ej erhöllo arvode verkade ej förmånligt på
domstolarnes verksamhet. Inga ordentliga protokoll fördes,
ordningen vid sessionerna öfvervakades ej, och parterna fingo
ofta vänta på utslagen. Exempel på råhet och slagsmål
voro ej ovanliga under rättegångsförhandlingarne, och
mannrichtern vårdade sig ej om att hindra detta. Erik Oxenstierna
sökte att i samråd med landtråden ordna
mannrichterdomsto-larne, och de förordningar, som af honom i detta ändamål
utfärdades, blefvo bestämmande för kommande tider. Ar 1648
den 22 mars utgaf han en förordning om denna domstol,
och den 9 maj 1653 utgaf han en »Interims-Ordnung der
Manngerichte».
Enligt denna förordning skulle ingen gränstvist afgöras,
och intet vittnesförhör eller annan rättslig handling förrättas
af mannrichtern utan guvernörens eller ståthållarens tillåtelse.
En mandatskrifvelse till mannrichtern skulle nämligen utverkas
af guvernören, när ett mål skulle anhängiggöras vid en
mann-richterdomstol. En viss tid skulle fastställas för parterna,
inom hvilken de egde att infinna sig, kallelserna skulle utfärdas
skriftligen, protokoll föras vid förhandlingarna, notarien
befallas att vid hela rättegången förfara »summarissime».
Domrarne såväl som parterna förmanades att ej använda hånande
ord, våldsangrepp eller otidiga beskyllningar m. m., allt
föreskrifter, hvilka tyda på landets råa seder. Ifrån mannrichtern
kunde vädjas till »Landgericht», om en gulden erlades, innan
mannrichterkollegiet åtskilts. I brottmål skulle alla
protokollen öfver förhandlingarne sändas till guvernören, tillika med
domen, hvilken ej fick verkställas, förrän den underkastats
guvernörens eller hans ställföreträdares leuteration. När domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
