Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiållaren på slottet såsom ordförande. Ifrån borgrå tten
vädjades till Svea hofrätt.
Det är tydligt, att borgrätten, utrustad med en så stor
myndighet, lätt kunde blifva en farlig medtäflare till
»Land-gericht*. Emellertid var det långt ifrån, att Estlands
invånare erkände borgrättens dömande myndighet till den
omfattning, som borgrättsordningen föreskref. Adeln, som
bodde på dömen, och borgare, som flyttade på landet, ville ej
underkasta sig densamma. Presterskapet ansåg, att den
ingrep i dess dömande myndighet, och adeln förde samma
klagan. Borgrätten var för estländame en »nagel i ögat»,
men för den svenska regeringen en »ögonsten», och
ingendera parten ville i detta afseende nöja sig med det bestående.
När Erik Oxenstierna kom till Estland, var borgrätten
liksom hela rättegångsväsendet tämligen försummad och ständiga
klagomål fördes af estländame öfver dess vidsträckta
jurisdiktion. Särskilda svårigheter vållades genom godsens olika natur
och iföljd däraf olika forum samt därigenom att borgrätten
ville döma i tredje instans. Han lyckades dock höja dess
anseende betydligt, hvartill säkerligen ej ringa bidrog, att i
borg-xätten utnämndes till assessorer den ofvannämnde Crusius,
Andreas Wallwijk, tillika svensk sekreterare, och revisorn
David Reimers (adlad v. Rosenfelt), alla tre ovanligt dugliga
män. Ifrån och med Crusius’ utnämning hade man 5 assessorer.
Förut hade dock öfverstelöjtnanten vid adelsfanan Taube
frivilligt tjenstgjort såsom assessor. Äfven Erik Oxenstierna själf
hade första tiden understundom suttit i borgrätten för att
få ordning i dess förhandlingar. Borgrätten började nu
anlitas flitigt äfven mellan ie ordinarie sessionerna, förmodligen
till följd af den juridiska öfverlägsenheten hos de personer,
som vid densamma voro anstälda. I följd af denna större kraft
hos borgrätten blefvo estländame orolige och’ begärde, att
guvernören skulle utverka, det borgrättens befogenhet
inskränktes, och slutligen framstäldes en önskan, att den helt enkelt
skulle afskaffas, hvilket K. Maj:t dock förklarade omöjligt. Erik
Oxenstierna sökte emellertid in terims vis ordna domstolen och
erhöll äfven ett kongl. bref om densamma af den 15 sept.
1649. Den 11 jan. 1650 utfärdades en borgrättsordning,
Ellen Fries: Erik Oxenstierna. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
