Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformer hade dock åstadkommit en förändring till det bättre,
som gör hans namn minnesvärdt i den estländska rättshistorien.
Äfven såsom utöfvare af den högsta militära myndigheten i
Estland har guvernören Erik Oxenstierna lemnat spår af sin
verksamhet, om också ej af samma betydenhet som inom det
juridiska området.
Estland hade, såsom redan nämndt, förlorat sin militära
vigt efter frederna i Stolbova och Altmark. Landet hade på
Erik Oxenstiernas tid endast en fästning, Reval. Staden var
sedan Erik Menveds dagar omgifven af fästningsverk, och
slottet, beläget på en höjd, omgifvet af murar, vallar och
grafvar, ansågs ganska starkt, och hade utstått mer än en
svår belägring. Under de sista femtio åren hade dock
fäst-ninsmurar och vallar fått förfalla, till och med själfva slottet
var ganska bristfälligt. Den nye guvernören begärde
där-före vid sin ankomst en ingeniör för att reparera slottet,
och han fordrade, att den endast till 750 rdr uppgående
byggnadshjälpen skulle höjas, hvilket äfven beviljades, så
att repareringar och förbättringar företogos under året 1652.
Besättningen i fästningen var i 1646 års stat upptagen till
145 man; i själfva verket uppgick ej antalet till mer än
126, och ej ens alla dessa voro fullt krigsdugliga. I detta
afseende, ändrades dock förhållandet, liksom äfven behöflig
ammunition skaffades till fästningen. Erik Oxenstierna
lyckades äfven erhålla en arklimästare, som hade vård om
ar-kliet och förde räkning däröfver, hvilket man ej förut hade
gjort. Den unge, energiske officeren, som af guvernören
mycket berömdes och som sedermera anstäldes i Axel
Oxenstiernas tjenst i Wolmar, var Wolmar Jacob Rolandt,
stamfader till den i vår historia kända ätten Sprengtport.
Borgerskapet i Reval var beväpnadt och indeladt i
kompanier. Det hade skyldighet, enligt en öfverenskommelse
af 1348, att hjälpa till vid slottets befästning, men i
allmänhet uppfylde det tämligen lamt sina forpligtelser och ansåg
sig fullkomligt oberoende af guvernören. Borgerskapet på
dömen tyckes haft större skyldigheter och var under
krigstid betungadt med vakttjenstgöring på fästningen. Sålunda
hade under åren 1643—45 dess krafter tagits i anspråk, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
