Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under detta och det följande året var det ganska
lätt-att erhålla säd, och sädesprisen voro låga. Under året 1648
stego visserligen sädesprisen betydligt, men anskaffandet af
spannmål mötte dock inga svårigheter. Annorlunda blef
förhållandet under de två följande åren. Orsakerna voro tvännc.
Först hade kronan visat sig under de föregående åren såsom
en dålig gäldenär och hade ej ordentligt uppfylt sina
förbindelser, vidare voro åren 1649 och 1650 oår. Sverige
be-höfde mera säd än vanligt, Estland hade mindre än vanligt
att gifva.
I april 1649 rekvirerade räknekammaren 3,000 tunnor
spannmål till garnisonerna i Göteborg, Visby och Kalmar.
Erik Oxenstierna besvarade kammarens rekvisition med en
förklaring, att en dylik leverans under de dåliga tidernar
vore omöjlig, särskildt emedan kronans kredit vore förstörd,
då ej ens de af Gustaf Oxenstierna under danska kriget gjorda
uppköpen ännu betalts. Kronan stod dessutom i skuld till
staden Reval och åtskilliga ämbetsmän för sädesleveranser,
men att betala estländska kreditorer med kronans spannmål
vore misshushållning, ty denna var lågt värderad och kunde
under oår med betydlig vinst säljas till utländingar. Slutet
blef, att Erik Oxenstierna afsände till Sverige 2,000 tunnor
spannmål, d. v. s. en del af det som begärdes. Afven under
följande år fördes vidlyftiga underhandlingar i samma ämne
och med liknande resultat, dock måste han för att erhålla
spannmål begagna sig af sin rätt att förbjuda spannmåls’
utförsel från Reval.
Under de följande åren fortsattes dessa underhandlingar
emellan Erik Oxenstierna och räknekammaren. Han lyckade»
dock aldrig erhålla full betalning åt kronans kreditorer i
Estland.
Storfurstens ställning till svenskarnes försök att draga
ryska handeln öfver till Reval var tämligen oklar, och frågan
kunde af honom onekligen ses från två sidor. A den ena
kunde dessa försök, om de lyckades, medföra den
archan-gelska handelns undergång — hvilken dock storfursten själf
tycktes förbereda genom att fördubbla tullen därstädes —
samt göra honom beroende af Sverige, å den andra fanns
ingen bättre och lättare väg för den ryska handeln än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
