Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med stor försigtighet och omtanke — man igenkänner
den gamle diplomaten, — fullföljer rikskanslären sin plan i
detta afseende och öfvervinner alla svårigheter, som från olika
håll och af olika skäl yppa sig mot den gamles älsklingst anke.
Redan på våren 1647 skrifver Axel Oxenstierna till sin
son: »Efter jag intet vet, huru snart jag kommer med dig
till tals, hvad häller det sker i denna verlden eller icke, det
jag till Guds goda vilja och försyn hemställer, och jag ser,
att mine år samt med svagheterne tillväxa och komma an,
som en beväpnad man, kan jag icke låta att med få ord
påminna dig om ett ärligt och kristligt äktenskap. Dine år
äre nu mogna, och du alleredan vandrar i dine 24 år. Du
äst ock med ett honorabelt officium försedd, så att giftermål
dig hvarken är skadligt eller nesligt utan mera nödtorftigt
för månge orsakers skull. Förutan det, så är din broder
enkling, utan barn och icke häller starkaste af hälsan, så att
rebus uti nunc stantibus mitt hus står såsom ofruktsamt».
»Men», fortsätter den gamle längre fram i brefvet, »nu är
det intet nog in genere, men man måste ock komma ad
speciem». Fadern säger sig i detta fall vilja rätta sig efter
sonens tycke, om det gäller en flicka »af ett ärligt hus,
op-födsel och umgänge». Han föreslår dock Elsa Elisabet
Brahe, dotter till Nils Brahe, och vid denna tid femton år
gammal. Hennes mor hade varit en vän till rikskanslären,
hvilken hjälpt henne vid flere tillfällen, och Axel Oxenstierna
ville gärna närma sig slägten Brahe. Hon var dessutom rik.
Några andra egenskaper, som kunde göra henne
eftersträfvans-värd framför andra, hade hon dock ej. Skattmästarens döttrar,
med hvilka Erik Oxenstierna hade sammanträffat och som han
synes föredragit, anser Axel Oxenstierna väl gamla.
Dessutom finner han ej behag i »riksskattmästarens väsen, hvarken
i hans ämbetes förrättande häller i hans particulare saker».
Erik Oxenstiernas svar på detta bref tyckes ej varit utan
invändningar, särskildt angående »species». Han hade blott
sett den ifrågavarande ungmön en enda gång. I ett bref af den
29 juni anser sig därföre fadern föranlåten att gifva mera
eftertryck åt sina önskningar, och framhåller de ofvan anförda
ryktena om sonens planer på drottning Kristinas hand, hvilka
endast genom hans giftermål kunde bringas till tystnad. Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
