Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osäkerheten i egendomsförhållanden och de otaliga
svårigheterna, med hvilka reduktionen skulle komma att kämpa,
förutsåg han. Hans främsta argument var dock vid 1650
års riksdag hvad som syntes såsom den kloka försigtighetens.
Ständerna skulle ej, mente han, genom talet om reduktionen
stöta drottningen. Endast hon kunde i denna sak väcka
förslag, och henne ensam angick reduktionsfrågan, ty öfver
godsen var hon ensam rådande. Denna Axel Oxenstiernas
vädjan till konungamakten är ganska märklig. Utom att
den vittnar om den vördnad han hyste för konungamaktens
prerogatif, så blir han härigenom den förste, som beträder
den ödesdigra vägen att vädja till konungamakten för lösandet
af reduktionsfrågans vanskligheter, hvilken, jämte
godsindragningen, i en framtid skulle leda till enväldet. 1
Att Erik Oxenstiernas ställning år 1650 till reduktionen
var densamma som faderns inses lätt vid en öfverblick af
hans deltagande i nämnda riksdags förhandlingar.
Riksdagen af år 1650 utmärkes i formelt afseende genom
den stora utsträckning, som utskottsverksamheten då tog.
De olika stånden hade samfälda utskott, hvilket ej förut
varit brukligt. Äfven tillsattes af adeln ett utskott för att
underhandla med rådet och ett för att närmare granska den
kongliga propositionen. Talrika voro ock de deputationer, som
tillsattes för att förhandla mellan stånden. I alla de vigtigare
af dessa utskott och deputationer deltog Erik Oxenstierna,
och det är oftast han som jämte landtmarskalken för ordet.
Erik Oxenstierna var sålunda ledamot i det utskott,
som efter någon tvekan tillsattes af ridderskapet och adeln
för att »diskurerat med presterskapet. Detta framkom då
med betänkanden om drottningens giftermål m. fl. frågor,
som ej ingått i den kongl. propositionen. Ett nytt utskott
tillsattes i anledning häraf, och äfven i detta ingick Erik
Oxenstierna. Han uppträdde då på riddarhuset (16 juli)
och framhöll såsom sin mening, att ständerna ej hade någon
rätt att proponera, ty drottningen vore »direktris öfver alla
konsilier». När sedan presterna, såsom bekant, utan att akta
adelns beslut infunno sig jämte de andra ofrälse stånden hos
drottningen, beslöts att till dem sända ett utskott. Grefve Erik
förde ordet. Skarpt klandrade han de ofrälse stånden, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
