Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del, ty det skulle blifva kronan flerdubbelt dyrt, om det
annorstädes skulle tagas. Vissa gods äro äfven omistliga
för bergverken. Till brukens skötande behöfdes mycken
möda och arbete och dessutom mycket mera. Hade man nu
därtill icke vissa gods, skulle man behöfva penningar och
vara omtänkt, hvarest de kunde tagas, och det skulle blifva
både svårt och dyrt. Att lägga ned verken däremot vore
till rikets största skada. Vid indragningen skulle man se
till, att man verkligen ej toge mer än som vore nödvändigt.
Slutligen voro en del kungliga ladugårdar och gods nära de
kungliga residensen och sjöstäderna omistliga. Äfven här
vore ej meningen taga alla gamla kronogods, utan endast
de som icke utan skada kunde undvaras. Oxenstierna
slutade med en försäkran, att konungen genom indragningen af
dessa gods endast åsyftade det allmänna bästa, enär det
närvarande tillståndet vore »allom ett förfång för någres privat
nytta, \>ch där man icke i tid sökte bot, skulle sedan
oför-modelig nätet dragas oss allom öfver hufvudet, sedan skadan
vore obotelig». Konungen skulle säkerligen fästa afseende
vid gjorda tjenster, och de borde upptaga förslaget »med
kallsinnighet och godt förtroende, på det de må blifva denne
materien kvitt, och hvar och en må sedan veta, hvaröfver
han är herre». De andra stånden skulle upphöra med sin
dåliga tanke om adeln, detta stånd bibehålla sina
rättigheter, och »allas ruin vara afvärjd».
Sedan landtmarskalken rådgjort med klasserna, svarade
han, att ståndet insåg det rikets välfärd bestode uppå »desse
fyra pelare», militien, amiraliteten, bergverken och hofstaten,
och att förslagen voro »utaf store skäl», men önskade, att
rådet skulle öfverlägga om enskildheterna samt sedan
meddela sig med ståndet. Oxenstierna förklarade, att först skall
ståndet betänka målet och sedan sättet. Det vore dock ännu
några saker, som borde tagas i akt. Han föredrog därefter
fördelarne af expektansernas upphäfvande, samt huru efter
Norrköpings beslut godsen icke borde bortgifvas såsom
allo-dialgods, i hufvudsak anförande de i rådet angifna skälen.
I sammanhang härmed förklarade han sig anse landslagens
föreskrift, att ingen konung egde rätt minska sin
efterträdares inkomst, ej kunna anföras såsom grund för en reduk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
