Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattande gods, som ej skulle för närvarande indragas.
Oxenstierna menade, att adeln måtte ha rätt välja utom de
fri-kallade orterna, hvilka gods den ville behålla allodialt. Hvilka
orter, som voro frikallade, borde med det första af konungen
bestämmas. Frågan var vigtig, ty den kunde tydas på ett
antingen för adeln eller kronan förmånligt sätt, och gälde ej
blott vid detta fall utan äfven vid andra. Hade godsen
gått i skifte före indragningen förordade Oxenstierna
lösningsrätt, hvilket ock beslöts. — Vore godsen sålda, ansåg han, att
säljaren borde gifva kronan andra fasta gods igen, och, som
förord bryter lag, hemstäldes det för öfrigt till parternas
kontrakt. Endast för den som hade sålt några gods och ej hade
att gifva gods igen, borde halfparten betalas i penningar å 9 %.
Det taltes ock om att de som egde litet borde benådas, men
att man måste vakta sig för missbruk i detta fall.
Oxenstierna medgaf vigten af att hafva tjenliga ordalag, så »att
ingen invidie kommer pä Kongl. Maj:t, efter hans godhet mot
sina undersåtar räcker sig till alla». En klausul mot
under-slef tillades Oxenstiernas ursprungliga förslag. — Frågorna
om sidoarf, döttrars arf, enkans rätt, morgongåfva och
brudskatt i Norrköpingsbesluts gods behandlades äfven vidlyftigt.
Svårigheter uppstodo därigenom att detta slag af gods voro
till sina vilkor i många fall obestämda. Det var därföre helt
naturligt, att alla sväfvande frågor nu framkastades.
Riks-kanslären var mån om döttrarnes rätt och fasthöll, att man
skulle blott se på Norrköpingsbesluts rätt, men gå förbi de
särskilda rättigheter, som uppstått genom de enskilda
gåfvo-brefven och som borde uttydas efter praxis. — Slutligen
afhandlades om ersättning för de omkostnader, som lagts
ned på dessa gods. Oxenstierna ansåg, att man borde hålla
sig vid mätismannaord, och man kunde ej begära
ersättning för omkostnader, som ej voro af någon nytta. Han
kunde t. ex. ej begära ersättning för ett torn i Wolmar,
som hans far låtit bygga och som ramlat. I detta som i
annat ville Oxenstierna ej tillåta en uttydning, som kunde
leda till att kronan ej erhöll de fördelar, hvilka åsyftades
genom allodialgodsens förvandling till länegods. A andra
sidan framhöll han ofta konungens nåd och välvilja emot
dem som en reduktion kunde drabba allt för hårdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
