Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan förändringen af allodialgods till länegods
ytterligare behandlats (6 april), var utskottets arbete fullgjordt, och
reduktionsfrågan skulle nu bringas inför ridderskapet och adeln.
Det var den 7 april och följande dagar, som
reduktionsfrågan kom före på riddarhuset. Landtmarskalken ledde
för-handlingarne med stor klokhet, och de fleste punkterna
an-togos utan större stridigheter, dock ej ens nu definitivt utan
såsom förslag. Ett häftigt meningsutbyte uppstod äfven här
om »simultanea investitura». Landtmarskalken föreslog
votering, hvarvid det visade sig, att tredje klassen ansåg, att
»simultanea investitura» skulle vara af samma natur som en
expektans. Andra klassen var af samma mening; inom den
första voro däremot skilda åsigter. Caducer skulle äfven
betraktas såsom expektanser, hvilket utskottet ej faststält.
Af-ven frågan, huruvida i beslutet skulle nämnas, att Kongl.
Majrt borde fästa afseende på, om godsen innehades eller
erhållits af om fäderneslandet fortjente män eller ej,
framkallade ett så lifligt meningsutbyte, att ståndet skred till
votering. Rikskanslärens mening, att en reduktion »borde
komma från hufvudet och icke från fotterna», d. v. s. att
konungen borde i detta fall vara den allena bestämmande,
anfördes af landtmarskalken. Tredje klassens beslut gick
dock i en motsatt riktning.
Den 24 och 25 april behandlades promemorian om
omistande gods, som af rådet tillstälts adelns utskott.
Ståndet förklarade sig benäget för att låta indraga, hvad som
vore omistligt, men begärde en närmare specifikation för att
mognare öfverlägga. Det enades äfven om att indragningen
skulle gälla såväl Sverige och Finland som alla
underliggande provinser. Man ansåg den för amiralitetsstaten af
rådet föreslagna indragningen ej tillfyllestgörande. Vid
reduktionen af gods för bergsbruken beslöt man utgå från
1649 års resolution. Därmed var det första
reduktionsforslaget i sina hufvudbestämmelser genomgånget. Det hade,
såsom vi sett, behandlats af rådet, i sekreta utskottet, hos
adeln, i adertonmannautskottet och slutligen åter hos adeln.
Trots denna grundliga och mindre vanliga behandling var
dock ej den vigtiga och grannlaga frågan fullt utredd, ej
häller förslaget definitivt antaget. Därtill fordrades en när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
