Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta arbete att ingå i enskildheter annat än för såvidt Erik
Oxenstierna tog i en fråga någon betydande del. Endast de
allmännaste synpunkterna torde nämnas.
Underhandlingarne med bondeståndet voro ganska
vidlyftiga, och det synes med sina klagomål ofta hafva besvärat
regeringen. I fråga om utskrifningen gälde det att bestämma,
huruvida den skulle ega rum efter mantal eller gård atal.
Konungen var böjd för det första, Oxenstierna liksom före
honom hans fader för det senare alternativet. Bönderna
bönföllo hos honom, att han måtte utverka det utskrifningen
skulle ske efter gårdatalet, och det blef äfven beslutet i
deras svar på propositionen om ut9krifning,
mäntalspennin-gar m. m. af den 7 maj. De lofvade en karl för hvar
tionde skatte- och kronogård. Den af regeringen föreslagna
extraordinarie krigshjälpen ville ståndet ej gärna åtaga sig,
icke af »motvillighet», utan af »medellöshet». Då af densamma
hälften skulle gå till frälset, menade bonden, att det skulle
»intet mycket spisa». Oviljan och misstänksamheten mot det
första ståndet framträdde nu som alltid vid alla bondeståndets
skrifvelser. Bönderna åtogo sig slutligen, dock ej förr än i
riksdagens sista skede, att utgöra en tunna spannmål och en
riksdaler i penningar för hvart helt hemman. I fråga om
sina besvär lugnades de med goda ord och med löften, att
alla missbruk af de adliga privilegierna skulle stäfjas. Mest
klagade ståndet öfver den 1652 antagna nya lagen om
böndernas dagsverksskyldighet. Det var förgäfves, som
riks-kanslären sökte bevisa dem, att denna lag ej var så
betungande, som de menade. Han yrkade dock på nedsättande
af dagsverkenas antal. Det var ofta tröttsamt att leda
un-derhandlingame med bondeståndet; dess makt var dock allt
för ringa för att dess klagomål skulle i högre grad
upptaga konungens och rådets tid. 9
Vanskligare voro förhandlingame med borgarståndet
De af regeringen föreslagna ändringame i tull och
accis-väsendet angingo närmast detta stånd och mottogos
ingalunda välvilligt; lika litet var ståndet böjdt för kvarntullen,
en dubbel utskrifning af båtsmän eller en extraordinarie
krigshjälp, hvilket regeringen begärde. Efter åtskilliga
un-Ellen Frie», Erik Oxenstierna. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
