Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 4 daler eller fjerdedelen i penningar till nästa riksdag;
kunde då allt komma till sin riktighet och änteliga slut.»
Konungen var äfven af den meningen, att ransakning borde
föregå. För att förena det gamla beslutet om
fjerdeparts-räfsten med det nya förslaget om kon tribution, till dess
ransakning hållits, föreslog nu Oxenstierna, att kontributionen
tillsvidare skulle utgöras af fjerdepartsräntan af de donerade
godsen. Förslaget godkändes af regeringen och riksdagen.
Konungens önskan att få resa ut till Polen påskyndade
otvifvelaktigt riksdagens förhandlingar. Beslutet
undertecknades den 25 juni, och samma dag talade konungen till rådet
och de församlade ständerna, tackade dem för deras välvilja,
förmanade dem till endrägt och förkunnade sin snart
förestående afresa. Härmed var riksdagen afslutad, om ock de
följande dagarne upptogos af rådets granskning af
besvärs-punkterna.16
En reduktion efter faststälda grundsatser var besluten,
och vägen stod öppen för en annan och vidsträcktare
reduktion — det är betydelsen af 1655 års riksdag. Frågans
lösning var till stor del lagd i konungens hand. Krigets
obestämda utsigter tilläto såväl reduktionens vänner som dess
fiender att omgestalta framtiden efter sina önskningar och
förhoppningar. Ingen torde tänkt sig densamma sådan som
den genom krigiska förvecklingar och oförmodade dödsfall
verkligen blef.
Hvad angår den unge rikskanslärens hållning vid denna
riksdag, så präglas den, såsom vi ha varit i tillfälle att se,
alltigenom af ett bemödande att minska klyftan mellan de
olika meningame, att lugna de upphetsade sinnena, och att
för adeln göra de oundvikliga uppoffringarne så litet bittra
som möjligt. Visserligen måste Oxenstierna redan från böljan
gå längre än hvad han enligt sin uppfattning af adelns
privilegier anser rätt och billigt. Genast vid första
framställningen i utskottet kunde han ej lofva någon ersättning för
de omistliga godsen, hvilken han dock ansåg rättvis. Han
kunde endast i obestämda ordalag förklara, att reduktionen
skulle ske med »maner och modo». I det längsta hoppas
han, att reduktionen, enligt hans eget yttrande, blott skulle
innefatta »att ha allting fullkomligt rätt enligt lagen». En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
