Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de när som hälst kunde komma till stånd, åtminstone
mellan Generalstaterna och Polen.
Stor politisk takt var dock af nöden, ty Sverige stod så
godt som ensamt ibland de europeiska staterna. Sverige
kunde nämligen ej vid blifvande konflikter räkna på sina
gamla bundsförvandters understöd. Frankrike hade med
missnöje sett Sveriges föröfrigt betydelselösa
underhandlingar med Spanien, och dessutom var det uppenbart, att det
endast var Sveriges ställning i Tyskland, som de franske
statsmännen hade intresse af att upprätthålla. Den växande
handelsafunden mellan Sverige och dess andra bundsforvandt
från trettioåriga krigets tid, Generalstaterna, var ingen
hemlighet. Sveriges nyss afslutade förbund med England hade
ej häller varit egnadt att upphjälpa förhållandet till
Generalstaterna, Å andra sidan var det engelska förbundet föga
värderikt för Sverige genom den osäkra inre ställningen i
England och fördragets obestämda karaktär.
Sveriges grannar, Danmark och Ryssland, hade med
af-und sett en ny stormakt uppstå i Norden och skulle ej
lemna ett gynsamt tillfälle obegagnadt att göra gemensam
sak med dess fiender. I korthet sagdt, Sverige kunde
endast påräkna ljumma bundsförvandter i strid mot afundsjuka
grannar och hämndlystna motståndare. Härtill kom, att den
svenska hären efter freden betydligt minskats till antal, och
att den återstående delen liksom äfven flottan voro i ett
allt annat än mönstergilt skick, hvilka omständigheter
mycket bidrogo att sänka Sveriges anseende.
Konungen såg otvifvelaktigt den politiska ställningen
med klar blick. Det fanns tydligen två vägar. Antingen att
sätta såväl hufvudlandet som de gjorda eröfringama i ett
fullgodt försvarsskick samt sedan med lugn invänta det
fi-endtliga infallet, eller också än en gång pröfva vapenlyckan
och genom nya segrar skaffa sig en ytterligare försäkran
om en okvald besittning af de förut gjorda äröfringarne
eller möjligen öka dem med nya. Det förra alternativet var
försigtigare, men dyrbarare och fordrade en omfattande
reduktion, hvartill tiden ej var mogen. Hvad som var svårt
för Karl XI ett fjerdedels sekel senare, kan sägas hafva varit
omöjligt för Karl X. Det senare alternativet fordrade däre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
