Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot inga inre omstörtningar och öfverensstämde dessutom
mera med konungens hela skaplynne, hans djärfhet, mod
och krigarlu8t.
Konungens uppfattning af den yttre politiken var
äf-ven i hufvudsak Erik Oxenstiernas. Båda hade gått i skola
för att lära diplomatiens hemligheter hos den gamle
riks-kanslären. Sonen gick likväl trognare än konungen i dennes
spår, ty han hade ärft hans försigtiga och fredliga lynne.
Erik -Oxenstierna var angelägnare än konungen i att söka
fred och hade ej så djärfva planer som denne, men
fruktade ej krig, om fäderneslandets ära så fordrade. Den
ekonomiska sidan af kriget hade däremot för honom större
betydelse än för konungen, till följd af hans obenägenhet
att bättra finanserna genom en reduktion, äfven af ringa
omfång. Men utan reduktion inga penningar, utan
penningar omöjlighet att underhålla i fredstid en stark här, och
utan en stark här intet hopp att med ära bibehålla freden.
Såväl Karl Gustaf som Erik Oxenstierna hade af sin
läromästare lärt likgiltighet för alla allianser, som gåfvo
Sverige en beroende ställning, misstro mot Danmark och
äfven till en viss grad ringaktning för Ryssland. Ett
politiskt arf från honom var först och sist den satsen, att den
bästa garanti för yttre fred och inre välstånd, som Sverige
kunde erhålla, vore besittningen af de preussiska hamname.
Att genomföra densamma blef konungens och särskildt den
unge rikskanslärens främsta politiska mål. 2
Men konungen kunde ej ensam bestämma Sveriges
politik. Rådets tanke måste inhemtas. Rådet borde afgifva
sitt betänkande, huruvida Sverige skulle sätta sig i
krigs-författning eller ej, och, om det förra alternativet föredrogs,
huruvida Sverige skulle gå defensivt eller offensivt till väga,
samt i det senare fallet, hvilket land som skulle angripas.
Erik Oxenstierna förde ordet, då rådet i december 1654
dryftade dessa vigtiga frågor. Enligt gammal sed
uppträdde en talman för hvar och en af de motsatta
menin-garae. Bengt Skytte förde fredens, Krister Bonde krigets
talan. Den senare framhöll, hurusom vi måste konservera
oss med samma medel som vi äro uppkomna, att vi ej borde
»så högt ästimera det söta fridsnamnet, att man därmed för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
