- Project Runeberg -  Erik Oxenstierna. Biografisk studie /
206

(1889) [MARC] Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lorar sin säkerhet, uppkomst, respekt och reputation», huru
dyrt det vore att i fredstid underhålla en stark här, samt
huru handeln plägade »florera» i krig. Bengt Skytte
förklarade, att Gustaf Adolf bragt riket ur sin »eländighet»,
men att det ej behöfde mera för sin reputation, och »att föra
krig utan orsak är intet annat än rofferi, och sökia föda det
ena kriget af det andra, är sådant som strider emot Gud,
den kristliga kärleken och alla människor».

I sammanhang med krigsfrågan, af handlades om
hvilken makt, som borde anfallas. Bonde talade om att ryssen
vore en »handlande», som ville till Östersjön, och att en
makt borde sättas emot honom. Det talades ock om »juten»,
och den gamla hätskheten framlyste tydligt i rådsherrames
uttalanden. Det lät som en klagan öfver, att hvarje orsak
saknades att angripa Danmark, hvilket land man ansåg sig
lätt nog kunna eröfra. Mot denna åsigt uppträdde
riks-kanslären, och med riktig uppfattning af den politiska
ställningen påvisade han, att Generalstaterna säkerligen skulle
uppträda till Danmarks förmån, och att tillintetgörandet af
en gammal stat alltid möter stora svårigheter. Oxenstierna
ansåg det dessutom för sin del »otidigt» att tala om,
huruvida krig skulle börjas eller ej. »När man nu rätt ser på
faran», yttrade han, »är den så stor och evident, att våra
grannar stå med så många tusen man vid våra gränser;
hvad svåra differentier är oss emellan det veta vi, hvad de
unna och intendera mot oss, det är sammaledes kunnigt, den
occasionen vi hafva är sammaledes considerabel; dessförutan
(böra) vi considerera oss här hemma, hvaraf vår uppkomst
är, vår militie, denna nationens inclination och våra medel.»
Af alla dessa skäl sluter han, att en »armatur» vore af
nöden. När nu konungen väl sutte »in armis», då blir det
hans sak att af »occurentierna af tiden och flere
circum-stantier» bedöma själfva krigsfrågan. Rikskanslären menade
vidare, att det ej kunde komma ifråga att anfalla någon
annan makt än Polen, ty »faran är på den sidan störst», »det
är en inevitabilis necessitet att icke råka med dem
samman»; »det sker med den minsta ombragen; occasionen och
däraf hoppet om ett godt utslag fordra det, och lägges
härmed fundamentet till att försäkra sig sedan med alla sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feerikox/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free