Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kritiska yttre ställningen lika väl som den inre
fordrade sålunda riksdagens sammankallande. I den
kong-liga propositionen till ständerna framhöll regeringen
Sveriges vänskapliga förbindelser med utlandet, huru
tvistig-hetema med Danmark och Tyskland undanröjts, huru
förbund ingåtts med England och huru ingenting underlåtits
för att erhålla fred med Polen. Med ett ord, regeringens
framställning var likaså fredlig och sväfvande, som något
trontal, hvilket föregått ett europeiskt krig. Regeringen
önskade synbart, att oron för den yttre ställningen ej skulle
draga sinnena från nödvändiga inre reformer.
Den utrikes politiken behandlades sedan af det af
konungen tillsatta sekreta utskottet. Rikskanslären redogjorde
utförligare inför detsamma för den politiska ställningen och
särskildt för de underhandlingar, som förts med Polen.
Utskottet var i början lifligt böjdt för freden. Man hoppades,
att konungen för titulaturens skull ej kastade sig i krig,
och ansåg, att skäl ej funnes att bryta pakterna med Polen,
om ock det vore bättre att förekomma än att förekommas,
ty salig konung Gustafs maxime vore tvifvelsutan riktig,
»att man borde binda hästen vid andras gärdesgård».
Såväl rikskanslären som själfva konungen voro efter
dessa förklaringar nödsakade att uppträda i utskottet för
att tydligare framhålla krigets nödvändighet. Den förre
yttrade vid detta tillfälle bland annat: »Ett må jag likväl
säga, att när Sverige stod i vapen, så stod det i respekt.
Jag menar icke någon fåfäng ära, utan den respekt, som
konserverar landets säkerhet, den ingen ogilla kan––––.
Hvad Eder, gode herrar, tyckes vara farligt att gripa an,
så är ej K. Maj:ts vilja att engagera sig i extremitetema,
men hvilket vore då bättre det, till att anfalla med fördel
till det allmänna bästa än lägga händerna i skötet och bida
så länge till dess den ena blifver mäktigare (än den andra).
Hvad ju8titiam causæ vidkommer, hvad vilja vi säga, om
den som bryter pakterna och sedan gör ändå dess värre,
skulle man lida det och ästimera pakterna för intet? Det
står uttryckligen intet stämpla eller stämpla låta i den
andre punkten, men hvad hafva de då gjort? Hafva de icke
sändt folk till Tyskland emot oss, hafva de icke öppnat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
