Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna Livland och upphetsat dem emot oss, velandes
gifva dem Livland i pris? Därom må nu hvar och en döma,
om det icke är violare pacta?» Rikskanslären uppräknade
därefter de skäl till missnöje, hvilka Sverige kunde hafva emot
Polen såsom Boths och Krokows bekanta infall på svenskt
område, dess försök att få en flotta i Östersjön och dess
underhandlingar med Holland m. fl. Alla dessa skäl voro
otvifvelaktigt mer eller mindre svepskäl/ som likväl kunde
i den allmänna meningen gifva pondus åt de egentliga
krigs-orsakema: Sveriges osäkra politiska ställning, dess dåliga
finanser och dess fiendes, Polens, vanmakt.
Afven konungen talade skarpa ord till utskottet, och
efter åtskilliga öfverläggningar blef dess beslut, att man
skulle hänskjuta frågan till konungens »nåd och betänkande,
intet tviflandes, att Kongl. Maj:t alla görlige medel ser och
finner till fådemeslandsens conservation och säkerhet». 4
Detta var tvifvelsutan det resultat af utskottets
öfverläggningar, som Karl Gustaf önskat. De utan afbrott
fortsatta krigsrustningame visa bäst, huru viss konungen kände
sig på att erhålla sitt folks bifall till de planer han till
dess säkerhet hvälfde i sitt sinne. Afven de diplomatiska
förhandlingame under Karl Gustafs första regeringsår tyda på
att han eraade föra en kraftfull krigspolitik. Vigtigast
bland dessa förhandlingar voro naturligen de som fördes
med Polen.
Bekant är, huru i slutet af Kristinas regering det
polske sändebudet Canaziles anländt till Stockholm och genom
sina protester mot Karl Gustafs tronbestigning samt
bristfälliga fullmakter väckte allmän förtrytelse. Axel
Oxenstierna, som förde underhandlingame med honom, betygade
Sveriges fredskärlek och uppriktiga önskan, att Johan
Kasi-mir ville hitsända en ordentlig ambassad med fullmakt att
sluta en evigvarande fred. Tillika framhöll han skarpt det
för Sverige kränkande i Canaziles uppdrag att förhindra
pfalzgrefvens tronbestigning. Canaziles lofvade, att inom
kort skulle en ambassad till Sverige afsändas. I sitt
grann-laga värf synes denne diplomat saknat nödig takt, och hans
hitkomst bidrog utan tvifvel att minska fredsutsigtema.
Ellen Frie8. Erik Oxenstierna. <• 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
