Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Särskildt hade Karl Gustaf kännt en djup harm öfver
Johan Kasimirs tillvägagående mot honom personligen.
Det skydd, som den polske flygtingen Hieronymus
Rad-zieiov8ki erhållit af drottning Kristina, hade väckte
polac-karnes förargelse och försvårade ej blott
underhandlingarne med Canaziles utan äfven de följande polska
underhandlingarne, allra hälst som svenskarne fordrade hans
återinsättande i aHa hans värdigheter såsom ett oeftergifligt
vilkor för en fredlig uppgörelse. Kadzieiovski var enligt
polske historieskrifvares uppgift en äfventyrare af sämsta
slag, och han gjorde allt hvad han kunde för att egga
svenskame till krig mot Polen af personligt hat till Johan
Kasimir. Obegripligt nog fattade såväl konungen som
särskildt Erik Oxenstierna ett visst förtroende till honom.
Denne sistnämnde hade sammanträffat med honom under
resan till Gottorp hösten 1654, då Radzieiovskis berättelser
om tillståndet i Polen torde ej obetydligt hafva inverkat på
hans uppfattning af krigsfrågan.5
Emellertid beslöt Karl Gustaf ej långt efter sin
tron-bestigning att till Polen afsända den svenske residenten i
Danzig, Johan Kock. Enligt sin instruktion (dat. 15/7)
skulle denne noga iakttaga sin konungs värdighet, bland
annat skulle han se till, att vid en blifvande polsk ambassad
till Sverige titulaturen i kreditivet vore riktig, men »så
hafver han», enligt ordalydelsen, »intet att scrupulera på
signetet, utan låtsas som han det intet såge, och det för sina
särdeles skäl och orsakers skull». Några fredsanbud skulle
ej göras, och man skulle hvarken gifva eller betaga Polen
höpp om fredsunderhandlingames fortsättande. Residentens
främsta åliggande vore att lemna underrättelser om Polens
inre ställning och underhandlingar med främmande makter.
Instruktionen gifver vid handen, att Karl Gustaf redan vid
denna tid inom sig beslutit ett krig, för såvida ej hans
motståndare visade ett efter föregående underhandlingar föga
tänkbart tillmötesgående.
Trots att ställningen i Polen var förtviflad, ådagalade
likväl detta land och i än högre grad dess konung en
stolthet mot Sverige, som tyder på, att de svaga punkter, hvilka
funnos i Sveriges yttre och inre förhållanden, ej voro dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
