Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstänktes med stort skäl Brandenburg för att understödja
Bremens anspråk.
Men om i den tyskå politiken Sverige och
Brandenburg hade stridiga intressen, så var detta ej mindre
förhållandet i de bägge makternas polska politik.
Kurfursten var såsom bekant den polske konungens
vasall för det s. k. hertigliga eller Ost-Preussen. Med
Bran-denburgs växande makt och inflytande kändes detta
läns-förhållande allt mer och mer tryckande. Anledningar till
osämja hade aldrig saknats mellan länsherren och hans
mäktiga vasall. Brandenburg hade nödgats med konungen
dela de indrägtiga preussiska tullame (fördrag af 6/lg 1641),
och tulltvister jämte religionsstridigheter hörde sedan till
ordningen för dagen. Under det ryska kriget hade
kurfursten sökt iakttaga en neutral hållning. Den hotade dock
blifva ytterst farlig. Det var ej obekant, att ryssame ville
till Östersjön. Möjligen kunde polackarne draga sig tillbaka
till Preussen, landet öfversvämmas af ryssar, och Polen
köpa fred med Ryssland genom att gifva bort denna del af
sitt område. Det var ett tillvägagående, som ej var
främmande för den polska politiken. Underhandlingar voro
äf-ven å bane mellan Polen och Österrike. Man funderade i
Polen på att till Johan Kasimirs efterträdare taga den
romerske konungen, men härigenom skulle en
österrikiskpolsk förbindelse uppstå, som måste vara obehaglig för
Brandenburg, allrahälst som Österrike länge ansågs haft ett
godt öga till Preussen. I alla händelser skulle Österrike
kunna öka sin makt genom dessa polska oroligheter.
Äfven Sveriges polska politik framkallade Brandenburgs
farhågor. Kurfursten fruktade för ett krig mellan Polen och
Sverige, under hvilket han skulle komma i en obehaglig
mellanhand, och han fruktade ännu mera hvarje tillväxt af
Sveriges makt. Att Sverige ej glömde de genom fördraget
i Stumsdorff förlorade preussiska hamnarne var ingen
hemlighet. Han rådde därföre Johan Kasimir att afsäga sig alla
anspråk på Sveriges krona vid Karl Gustafs tronbestigning
och erbjöd sin medling mellan de tvistande makterna. Han
lemnades dock icke länge i okunnighet om halten af de
svenska planerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
