Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan den livländska härafdelningen och armén i Polen
fördröjdes. Karl Gustafs militära öfverlägsenhet gjorde
honom visserligen ännu en tid till herre i landet, men man kan
säga, att underminerningen af det svenska väldet i Polen
börjades samtidigt som äröfringen var verkstäld. 28
Oxenstiernas första afsigt hade varit att söka upphinna
konungen, men han erhöll i stället i uppdrag att kvarstanna
i Warschau och pläga underhandlingar med utskickade från
Johan Kasimir och voivodskapen.
Den beramade konferensen i Stettin hade af
lättförklarliga skäl aldrig kommit till stånd. Karl Gustaf hade utsett
Johan Oxenstierna och Lillieström till underhandlare, men
samma dag de enligt öfverenskommelse skulle sammanträda
till konferens öfverskred Karl Gustaf med sin här den
polska gränsen. Han befalde dem sammanträda i Polen. De
polske legatema kunde dock ej underhandla utan nya
instruktioner, men mellan dem och deras konung stod den
svenska hären. De togo därföre sin tillflykt till Danzig.
Leszczynski vände sig till rikskanslären med begäran, att
han skulle meddela, ifall han visste något som kunde lända
till en fredlig öfverenskommelse. Han föreslog äfven en
underhandling mellan de båda landens senatorer såsom
medlare, oberoende af konungarne. Rikskanslären torde
föreslagit en underhandling i Warschau. Säkert är, att
legaterne dit anlände samtidigt med Oxenstierna, och Karl
Gustaf befalde denne att taga reda på deras önskningar
och planer. 24
Oxenstierna framhöll för Leszczynski, tydligen för att
sondera honom, huru vidt skilda Johan Kasimirs och
republikens intressen voro. Leszczynski förklarade först, att han ville
vara sin konung trogen, ehuru denne ej lydt råd och
varningar, men småningom bekände han, att om han hade att
välja emellan att tillsätta en ny konung eller lemna
svenskarne satisfaktion föredroge han det förstnämnda.
Oxenstierna förklarade sig ej känna Karl Gustafs önskan, men
han trodde sig dock kunna utlofva den största mildhet, om
han rönte tillmötesgående. Leszczynski förklarade, att han
skulle vara sin konung trogen, om denne ej själf öfvergåfve
sitt rike, men då ansåge han sig ej bunden. Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
