Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Liilieström å Sveriges, Waldeck och Schwerin å Bran^
denburgs vägnar. De instruktioner om ett förbund, som
gifvits åt de förra, hafva vi redan i hufvudsak meddelat.
De brandenburgska kommissarierna hade fullmakt att sluta
ett evigt förbund med Sverige mot att erhålla fall
suveränitet öfver Ostpreussen samt »satisfaktion» bestående
åtminstone af Ermeland, möjligen ock af Lithauen och en
kommunikationslinie öfver Weichseln. I Berlin sökte man
så mycket som möjligt hemlighålla den verkliga arten af
dessa underhandlingar. Det var nödvändigt, i och för de
vänskapsförsäkringar kurfursten samtidigt gaf Johan Kasimir
och de alliansförslag, som voro å bane med Generalstaterna.
Den 8 juli hade kommissarierna sitt första sammanträde.
Det bådade allt godt. Bengt Oxenstiernas förklaring, att
han hade en snart sagdt obegränsad instruktion för att stifta
ett vänskapsförbund, hvaraf kurfursten skulle ha den största
tillfredsställelse, gjorde det bästa intryck.
Detta varade dock ej länge. Redan vid tredje
sammanträdet, då Oxenstierna yppade hela konungens
förslag-till allians, visade sig motsatsen i Sveriges och
Branden-burgs intressen. Sverige fordrade en inskränkning i
suveräniteten, en stor truppkontingent, ville ej lemna hela
Ermeland utan önskade behålla Braunsberg samt få del i tullar
och licenter. Största svårigheten vållades dock däraf, att
Brandenburg vägrade att öppet bryta med Polen. Waldeck
och Schwerin ansågo sig ej kunna svara förr än de rådfört
sig med kurfursten.
Snart nog inträdde underhandlingarne i ett nytt skede.
Den 15 juli ankom Karl Gustaf till Wolgast. De svenska
kommissarierna voro honom till mötes. Innan konungen
fördjupade sig i Polen var det för honom af vigt att hafva
ställningen till kurfursten klar. Ryktet om en holländsk
flottas ankomst till Östersjön var oroande, och kurfurstens
underhandlingar i Haag syntes konungen mycket misstänkta.
A andra sidan kommo underrättelser från Polen, som
in-gåfvo konungen de stoltaste förhoppningar, och han ansåg
sig kunna höja sina fordringar.
Hans memorial af den 21 juli 1655 bär därom vittne.
Det ansluter sig till det af oss ofvan refererade förslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
