Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<lade att erhålla detta område såsom län. Kanslären tillskref
konungen härom och rådde till eftergift, »ty annars draga
de in vilkor i vasalagii traktaten, som sträckia sig till en
suveränitet, så när de kunna». Efter någon tvekan gaf
konungen verkligen vika mot att få behålla de assignationer
han gjort för sin arme i Ermeland samt städerna
Frauen-burg och Braunsberg. Om dessa bägge punkter utkämpades
nu en ganska ifrig strid. Kurfursten menade, att konungen
förstörde landet för honom genom sina kvarter; Braunsberg
ansåg han som »en port» till sitt land, och Ermeland utan
denna stad vore »en kropp utan själ». »Så melankoliskt
har kurfursten och hela hofvet stält sig i dag däröfver»,
skrifver Oxenstierna 5 jan., »som ingen gång sedan jag är
kommen.» Oxenstierna var misslynt och rädd, att hela
traktaten skulle gå om intet, om han »mal a propos irrade
verket, som är så när riktigt, och att gå ifrån E. K. M:ts
ringaste order, där jag icke permission hafver, håller jag för
-oförsvarligt». Å andra sidan ansåg han fördragets snara
af-elutande vara af den allra största betydelse. »Hon drager
en stor consequentie med sig, den Gud den högste ville
dirigera till sin ära och E. K. M. stor lige florerande och
tillväxt.» Slutligen ingicks en kompromiss. Konungen fick
12,000 rdl. i ersättning för de i Ermeland assignerade
pen-ningarne, samt Frauenburg med dess amt, kurfursten
däremot fick Braunsberg med vilkor att ej befästa staden.
Oxenstierna förklarade, att genom Braunsbergs uppgifvande hade
»konungen gjort en fullkomlig aquisition af kurfurstens hjärta».44
Att det ursprungligen Vestpreussen tillhörande
biskops-stiftet Ermeland skulle tillerkännas kurfursten såsom
satisfaktion inrycktes i hufvudfördraget, och ett specialfördrag
därom i tre artiklar uppsattes.
Såsom hufvudfördragets 24 och sista artikel antogs,
i öfverensstämmelse med förslaget i Mottenhagen, att
alla jimdtliglieter skulle i/jirphöra. Kurfursten hade önskat,
att denna fråga skulle först och oberoende af de andra
af-göras, men konungen önskade i det längsta bibehålla de
militära fördelar han innehade, och Oxenstierna lyckades
af-böja denna plan. I samband med vapenstilleståndet stodo
äfven flere frågor, som ingalunda voro lätt afgjorda. Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
