Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för evakuationen af de kungliga trupperna ur kurfurstens
områden och de kurfurstliges ur Vestpreussen framkallade häftig
tvist. Hvar och en ville förbehålla sig själf så lång tid och
unna den andra så kort tid som möjligt. Slutligen faststäldes,
att konungen skulle evakuera motpartens område inom 20
dagar från traktatens ratifikation, kurfursten inom 14 från desa
afslutande. — Ej mindre tvistig var frågan om fångarnes
ut-växling. Konungen fasthöll rätten för de fångar, som gått i
motståndarens tjenst, att i densamma förblifva. Endast
fångar af de svenska nationaltrupperna skulle utan förbehåll
ut-lemnas. Kurfursten, som alltid synes fruktat, att »konungen
skulle draga armön ur hans händer», gaf endast motvilligt sitt
samtycke till denna sak. — Afven tvistades, om det förf
årings-sätt, som borde iakttagas mot de polackar, hvilka sökt sin
tillflykt i kurfurstens område. Det bestämdes slutligen, i
ten-lighet med Karl Gustafs önskan, att alla de polska flyktingar,
som inom fem veckor sökte konungens nåd, skulle
densamma erhålla, men de andras gods skulle af en kommission
upptecknas och delas mellan konungen och kurfursten.
Öf-ver alla dessa punkter uppsattes en specialkonvention i sju
artiklar. 45
Den 6 jan. voro alla tre fördragen (om länsförhållandet,
satisfaktionen och vapenhvilan) afslutade, och följande dag
afreste Oxenstierna. Fördragen undertecknades den 7 i
Welau och ratificerades den 9 i Schippenbeil af Karl Gustaf
och den 10 i Königsberg af Fredrik Wilhelm.46
Ifrån början var det för att erhålla ett vapenförbund
med kurfursten, som konungen lofvat honom »satisfaktion»,
ehuru han nu lemnat den mot andra fördelar. Han hade
också uppsatt i ett memorial af 27 dec. ett förslag därtill,
enligt hvilket de bägge makterna skulle bistå hvarandra mot
gemensamma fiender, konungen med en här af 6 å 8,000
man, kurfursten med en af 4 å 6,000. Högsta befälet
tillkom konungen, såvida ej kurfursten i person vore tillstädes,
då han skulle föra högsta befälet öfver sin truppstyrka.
Kurfursten visade sig också först vid Oxenstiernas ankomst
hågad för ett vapenförbund, men hans ifver afsvalnade
genast. Antagligen behagade honom ej konungens vilkor, och
han började i stället tala om »att agera a part på det hes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
