Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siska sättet», men det förölaget behagade ej Karl Gustaf.
Oxenstierna samtalade dock enskildt, särdeles med Waldeck,
om en gemensam krigföring i Polen och om en delning af
detta olyckliga land, men han fann snart, att det var
mindre lämpligt att inlåta sig härpå, innan andra frågor voro
afgjorda. »Att tala om hufvudbytet», skrifver han till
konungen, »ser jag är ingen tid och alltså icke häller utlåta
mig om en conjunction till det maintienet.» Dock trodde
han, att kurfursten skulle kunna vinnas för ett vapenförhund
genom erhållandet af några delar af Polen.
De kurfurstlige gjorde emellertid upp ett förslag till
vapenförbund, som lemnades åt Oxenstierna, då han afreste
från Königsberg. Kurfursten kunde ej låta sin här vara i
overksamhet, men han tvekade att inlåta sig i det vid’
lyftiga polska kriget. Han och könungen skulle i stället
gemensamt uppträda i Tyskland efter att hafva erhållit fred
med Polen. Kurfursten skulle söka äröfra hertigens af
Neuburg besittningar, till hvilka han ansåg sig hafva
arfs-rätt, och Karl Gustaf skulle för sin medverkan erhålla
Minister och äfven andra sekulariserade biskopsstift, på hvilka
han troddes hafva ett begärligt öga. Däremot skulle han
afsäga sig all rätt på det s. k. Jiilich-Cleviska arfvet,
hvarpå han såsom grefve af Pfalz-Zweibriicken kunde hafva
några aflägsna anspråk. Erhållandet af den neuburgska
delen af detta arf hade alltid varit ett älsklingsmål för den
brandenburgska politiken och hade särskildt i Waldeck
en varm befordrare. Hertigen understödde vid denna tid
Spanien, till följd hvaraf man för dessa planers
genomförande kunde påräkna Frankrikes medverkan. Kurfursten
hade vid alla underhandlingar sökt inblanda denna fråga,
men Karl Gustaf hade bestämdt af böjt detta; nu trodde han
sig kunna erhålla en resolution häröfver.
Hvad som lemnats oafgjordt i Königsberg, hoppades man
nämligen kunna bringa till afgörande vid ett personligt
sammanträffande mellan monarkerna. Några fruktade visserligen,
att ett dylikt sammanträffande mellan dem ej kunde ega
rum utan obehagliga konflikter. Dessa betänkligheter
öf-vervunnos, och i Bartenstein omfamnades under ömsesidiga
vänskapsförsäkringar de båda allierade. Förhållandet syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
