Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under denna tid föremål för flitiga rådplägningar mellan
honom och Oxenstierna. Den förre vidhöll sina planer
att dela Polen. Kriget skulle med alla krafter fortsättas,
och Europas stater skulle vinnas såsom bundsförvandter eller
åtminstone blidkas till neutralitet.
Hos Oxenstierna hade under vintern varit ett engelskt
sändebud, hvilket hade med »godt contentement», bestående
likväl endast uti allmänna försäkringar, återvändt till
England. Krister Bonde befaldes 26/5 att med nedsatta
fordringar drifva på afslutandet afen redan vid årets början beramad
subsidietraktat, hvilken dock ej finge afse krig i Tyskland. 24
Underrättelserna från Danmark manade till försigtighet, ty
man hade där under våren företagit allvarliga
krigsrustningar, som knappt kunde gälla någon annan makt än Sverige.
Alliansförhandlingame hade afbrutits, och ett danskt
sändebud, som anländt till Preussen, visade obenägenhet för ett
närmande. Den ofvan omtalade nederländska ambassaden var
efter ett besök i Danzig kommen till Marienburg och mottogs
(9/5) i audiens hos konungen. Han tvekade dock att inlåta
sig i några underhandlingar med densamma förr än ställningen
till Brandenburg var klar. På samma sätt var det med den
franske ambassadören d’Avaugour, som hade fått nya order
(af 17/3) från sin regering, om att afsluta en subsidietraktat
med Sverige. Såväl den ene som den andre framhöllo, att
konungen borde först göra fred med Polen och talade om sin
benägenhet för medling. Detta var mer än tillräckligt för
att Karl Gustaf skulle befalla Oxenstierna att i det längsta
uppehålla dem med fagra löften. 25 Äfven kejsaren hade sändt
ett sändebud, Pöttinger, hvilken skulle medla i polska kriget.
Ordalagen af kejsarens bref, i hvilka han hade liksom tillmätt
sig någon rätt öfver andra suveräner, hade väckt konungens
lifliga förtrytelse, och Pöttinger fick följaktligen vänta på
svar.26 Rysslands uppträdande var onekligen egnadt att ingifva
oro. Ett ryskt sändebud hos Oxenstierna och kurfursten
uppträdde öfvermodigt, och Bjelke hade ej lyckats i sin
beskickning. Många bland konungens omgifning yrkade
också på att man nu skulle sluta fred med Polen och vända
sig åt detta håll. Oxenstierna tviflade emellertid på att
ryssen verkligen skulle våga ett anfall. Ett nytt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
