Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till förlikning var man å svensk sida beredd att göra, och
man hoppades tsaren skulle antaga detta. Det var till och
med fråga om att erbjuda honom hela Lithauen. Det
talades därom med Waldeck, som dock fruktade, att man ej
skulle kunna garantera Ryssland detta område. Oxenstierna
var likväl för sin del mot ett dylikt afträdande. Han ansåg
det »præjudicerligt cedera sin rätt utan nöd»; att »facilt
cedera pretentionen är allenast låta hälst en så insolent
nation till högre åstundan, och konungen blir därigenom ej
mera försäkrad om ryssens vänskap». Man borde utan
land-afträdelse söka en uppgörelse i godo, bevaka gränserna, vinna
befolkningen i Lithauen och Samogitien samt söka stöd mot
ryssen hos andra makter. Konungen blef af Oxenstiernas
mening, men lyckades ej förlikningsförsöken, vore han
beredd tåga emot den östra grannen, »ty skjortan är människan
för mer än de öfriga kläderna», yttrade han vid tal härom. 27
Trots den opålitlighet, som redan kosacker och tatarer lagt
i dagen, synes hvarken konungen eller Oxenstierna tviflat på
att deras vänskap fortfarande borde sökas, och i furst Rakoczi
af Siebenbiirgen, hvars önskningar att blifva Johan Kasimirs
efterträdare voro allmänt kända, ansåg man sig kunna få en
ytterst mäktig bundsförvandt, som man genom sändebud och
skrifvelser skulle på allt görligt sätt »menagera».28
Den nödvändiga grundvalen för krigets fortsättande var
likväl ett vapenförbund med Brandenburg, och på dess snara
afslutande yrkade konungen fortfarande med stor ifver.
Såsom vanligt synes Schlippenbach vid sin ofvan omtalade
beskickning, endast åstadkommit missförstånd och med sina
underhandlingar ej bidragit till ett närmande mellan
konungen och hans nyförvärfvade vasall.
Denne hade däremot omedelbart efter
sammanträffandet med Oxenstierna i Pillau utfärdat en ny instruktion för
v. Plåten och Dobrczenski att underhandla äfven under
Wal-decks sjukdom. Instruktionen visar, att kurfursten ej längre
hyste hopp om att erhålla suveräniteten. För öfrigt återfinnas
samma önskningsmål som i den föregående instruktionen.
Någon underhandling kom likväl ej till stånd förr än
den 8 maj. Waldeck hade då tillfrisknat och blef ledaren
å de kurfurstliges sida. Han önskade ifrigt ett förbund, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
