Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kraftigt yrka på några »gradus» i suveräniteten, utan
visade sig nöjda med att svenskarne biföllo några
förklaringar af januarifördraget, hvilka alla begärts i Königsberg,
men där af Oxenstierna afslagits. Så lofvades nu
uttryckligen, att länsfördraget ej skulle inblandas i det tyska rikets
angelägenheter och där förringa kurfurstens anseende.
Vidare förklarades i tydliga ordalag, att alla fiskala rättigheter
i Ostpreussen tillkommo kurfursten. Den i Königsberg med
flit åsido lemnade frågan om förmyndare i hertigdömet
faststäldes på ett för vasallen fördelaktigt sätt. Frågan om
licenterna återupptogs vid underhandlingarne, men ledde blott
till, att konungen lofvade kurfursten, som ville skydda
Staterna, att ej höja mera för den ena än den andra nationen. 34
Sedan kommissarierna enats om ett förslag såväl till
hufvudfördrag som specialkonventioner, afreste Waldeck och
v. Plåten (6/e) till kurfursten, som uppehöll sig i Balga, för
att där underställa honom detsamma. Det var ej utan, att
en viss oro öfver utgången förspordes på den svenska sidan.
Kurfursten saknade ej häller »lockelser» af både tsaren och
den polske konungen. Särskildt det polske sändebudet,
Meidel, som i slutet af maj ankommit till Königsberg och
målade Johan Kasimirs ställning i så ljus dager som möjligt,
torde gjort kurfursten på sistone tveksam. Han godkände
emellertid förslagen, och fördragen undertecknades ej långt
efter de brandenburgske kommissariernas återkomst till
Marienburg den 15 juni. 35
I fråga om många detaljer, däribland flere för den
gemensamma vapenföringen vigtiga, hade konungen fått
gifva vika, likaledes hade han fått lemna åsido sina
önskningar att erhålla någon del af Ostpreussen eller få hjälp
mot Danzig, men på det hela taget är dock traktaten i
Marienburg en framgång för den svenska diplomatien och
tyder ej på någon betydande försvagning af den svenska
maktens anseende. Hade konungen fått gifva vika i en del
fall, så hade kurfursten nödgats göra det i andra.
Förbundet i Marienburg kom ej att gälla krig i Tyskland,
konungen afstod ej från sin rätt till det Jiilich-Cleviska arfvet,
och kurfurstens önskan om suveränitet hade ej varit föremål
för något allvarligare meningsutbyte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
