Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skydd och stärkt dess mod. Det oaktadt hade konungen ej
förlorat hoppet. Från Novodvor fick Stenbock befallning att
fortsätta belägringen och Oxenstierna att förmå staden till
underhandling. De vilkor, som skulle förläggas den, voro
dock lika hårda, som de hvilka konungen uppsatt i januari,
och det var ej tänkbart, att staden godvilligt skulle underkasta
sig desamma. Stenbock var alldeles för svag att kunna
uträtta något, och om en flotta ifrån Sverige hördes
ingenting. Möjligen trodde konungen, att han genom någon
mellanhand skulle kunna få en uppgörelse till stånd, och såsom
sådan hade hertigen af Croy anmält sig. Det anti-svenska
borgerskapet innehade likvisst fortfarande makten, och det
bästa Sverige kunde hoppas var, att staden skulle begära
neutralitet. Oaktadt de hårda vilkor Karl Gustaf föreslog
Danzig i memorialet till Oxenstierna, förklarade han likväl
samtidigt, att neutralitet skulle förr beviljas staden än det
fick komma till en öppen brytning med Generalstatema,
hvilket man möjligen kunde befara.88
Under sådana förhållanden är det naturligt, att
Oxenstierna skulle känna sig bekyjnrad för Vestpreussen.
Besittningen af detta område var ju likväl det mål, som han
aldrig hade släppt ur sigte, om han också af konungens
kraftiga vilja understundom tvungits att gifva sig in på
dennes storslagna planer. »Jag tviflar intet», skrifver han
kort efter skiljsmessan från konungen till denne, »att E. K.
M. det utan mig konsidererar, men beder likväl underdånigst
E. K. M. ville om sätt och medel att gå defensive på dessa
orter och skilja de bägge nationer ifrån hvarandra fatta
sitt hugvisaste eftertänkiande.» Men Oxenstiernas hemställan
ledde ej till någon påföljd.
Kriget med Ryssland påkallade äfven Oxenstiernas
uppmärksamhet. Liksom han fortfarande användes att själf skaffa
eller understödja dem, som det ålåg att skaffa gevär, luntor,
proviant m. m. till armén i Polen, så fick han äfven nu
sörja för nödiga försvarsanstalter i hemlandet samt söka
lugna de af ryssames inbrott där oroade sinnena. Han hade
äfven låtit värfva och uppsätta ett eget regemente, som nu
var färdigt.39 Underhandlingame med de främmande
sändebuden kräfde dock främst hans krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
