Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kejserliga sändebudet aflardades redan i Thorn.
Oxenstierna framhöll för Pöttinger, huru Sverige kunde hafva
anledning att vara missnöjd med att kejsaren låtit Johan Kasimir
finna en tillflykt i Schlesien m. m., och alla
medlingsförslag afböjdes bestämdt. Pöttinger återvände högst
missbelåten till Wien. Residenten Lisola uppehöll sig under den
följande tiden i Preussen, och Oxenstierna sökte, så vidt
det var honom möjligt, hindra denne blanda sig i de
svenska angelägenheterna. Ett rykte från Wien under
sommaren väckte särskildt Brandenburgs uppmärksamhet.
Erkehertig Leopold kallades nämligen från Nederlanden,
och det sades, att kejsaren ernade på allvar hjälpa Polen
mot erhållande af Preussen såsom län för sin son. Det var
antagligen endast ett politiskt hugskott, men i samband med
de allvarliga rustningar kejsaren vid denna tid företog var
det dock egnadt att ytterligare oroa förut oroliga sinnen. 40
Underhandlingame med <F Avaugour togo längre tid,
och Oxenstierna biträddes därvid af Gustaf Karlson Banér.
Den franske ambassadören var bemyndigad att sluta en
allians med Sverige för den westfaliska fredens
upprätthållande. Frankrike var orolig för kejsarens hållning ocK
önskade få honom sysselsatt, så att han ej kunde understödja
Spanien, med hvilken makt Frankrike allt fortfarande låg i
fejd. Gåfve kejsaren anledning till krig, skulle Sverige
anfalla honom och för detta erhålla 200,000 rdl. i subsidier
samt, om så fordrades, hjälptrupper. Med Polen borde
där-före Sverige göra fred så fort som möjligt, och såväl
d’Avau-gour som de Lumbres hade fått uppmaningar att medla fred
och söka mildra Karl Gustafs fordringar. Den åt de
svenska kommissarierna gifna instruktionen visar, att Karl
Gustaf ej kände närmare till den inre ställningen i Tyskland,
utan dessa skulle därföre söka erhålla närmare underrättelser
därifrån, begära att Frankrike först framstälde sina
klagomål och vilkor, vidare söka utbekomma de subsidier, som
Sverige ansåg sig hafva att fordra sedan det sista tyska
kriget; vid tal om ett nytt förbund, skulle kommissarierna
begära, att England, Generalstatema och de evangeliska
ständerna i Tyskland inneslötes i alliansen, och subsidierna
sattes ända till 600,000 rdl. Hufvudsaken vid dessa under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
