Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna hade enligt instruktionen af 23 juni erhållit
Rosenhane och Bjelke till medhjälpare. Rosenhane beordrades sedan
till Polen och ersattes af Gustaf Banér; däremot uppsköts af
penningebrist -Bjelkes ofvannämnda ambassad till Tyskland.
Lars Canthersten var sekreterare. Slingelandt var den, som
förde ordet å nederländarnes sida. Nederland arne gjorde först
svårigheter vid fullmaktsutväxlingen och kommo sedan
återigen fram med sina medlingsförslag. Oxenstierna förklarade
sig ej känna konungens önskningar härutinnan. »Vi finna
likväl icke skäligt i någon måtto choquera dem», skrifver han
den 12 juli till konungen, »ty de endera måste fullkomligen
vinnas till E. K. M:ts intresse eller tiden måste vinnas. In
privato märker jag dem väl åtnöjas, om dem eftergifves, fast
icke som mediatorer dock under handen att sända till
konungen i Polen och befrämja en sammankomst.» Nederländame
voro säkerligen ej okunniga om att de franska sändebudens
medlingsförsök hade antagits, hvilket naturligen gjorde dem
ännu mera påstridiga i deras önskan att medla. Man
öfverens-kom emellertid att tills vidare vid konferenserna samlas i
Elbing, »på denna stadens rådstufva såsom in loco tertio».
Sammankomster höllos tätt och ofta under senare hälften
af juli månad och sedan efter något uppehåll i slutet af
augusti. Utom dessa officiella konferenser förekommo ofta
enskilda samtal hos Oxenstierna. Då Huvbert otvifvelaktigt
var välvilligast af sändebuden, sökte rikskanslären genom
honom utforska nederländarnes verkliga mening. Det var
nämligen ej lätt att härutinnan få klarhet, enär de alla syntes i
hög grad medgörliga, särskildt vid de enskilda samtalen. Om
den nederländska flottan, som ankrade utanför Danzig, påstodo
de sig ej hafva någon vetskap och uttryckte sitt missnöje
däröfver. Detta föreföll Oxenstierna misstänkt, och det med
skäl. »Tiden lärer visa, om ock så subtilt kan simuleras»,
skref han till konungen den 22 juli. Ankomsten af den
nederländska flottan var onekligen en tilldragelse, som
betydligt stärkte modet hos såväl Danzigs invånare som hos alla
Sveriges fiender. Hos kurfursten väckte däremot flottans
ankomst liflig oro, och han fruktade för ett anslag på Pillau.
Underrättelsen om segern vid Warschau höjde åter det svenska
anseendet. Nederländame visade sig åter mera tillmötes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
