Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtida rådsprotokollen. Han lutade till krigets fortsättande
i Polen för att få behålla Preussen. Konungen fattade
äf-ven sitt beslut i denna riktning. I och för dess
genomförande var det nödvändigt att fortfarande ifrigt arbeta på
förbund med främmande makter.48
Förhållandet till Danmark var visserligen något mindre
spändt än hvad det varit på sommaren, då Karl Gustaf ju till
och med allvarligt öfvervägt, om han ej borde anfalla denna
makt för att ej själf blifva anfallen. Kurfursten hade
genom sitt sändebud, Evald Kleist, sökt lugna Danmark och
motarbeta den nederländske ambassadören v. Beuningen,
hvilken i Köpenhamn uppträdde mera krigiskt och
svensk-fiendtligt än till och med hans regering önskade. Nu under
hösten erbjödo sig äfven Generalstatema, England och
Hol-stein att medla mellan Sverige och Danmark, och konungen
tyckte sig ej kunna afvisa deras begäran. Durel fick
slutligen befallning att återupptaga de i februari af brutna
underhandlingarne om allians med Danmark, hvilket anbud
mottogs skenbart väl, och så mycket vanns, att Danmark
tillsvidare uppsköt sina krigsplaner. 49 — Med England stod
man något närmare afslutandet af en subsidieallians.
Hitintills hade dock den förnämsta fördelen med dessa
förhandlingar varit, att de höllo Generalstatema i en viss spänning
och dämpade deras fiendtliga känslor. Elbingtraktaten var
ej häller, såsom ofvan nämnts, utan inflytande på dessa
makters hållning. Hvad Staterna angår, så voro de ganska
oroliga för ryssarnes framträngande och hågade att
åtminstone på underhandlingens väg dämpa den krigslåga de förut
underblåst. Äfven i polska kriget ville de alltjämt gärna
medla, och deras begäran understöddes af kurfursten.
Konungen hade dock i detta fall förtroende endast för
Frank-rike. Denna makt var allvarligt bekymrad öfver Johan
Ka-simirs hållning och särskildt öfver det inflytande kejsaren
utöfvade på denne. De tyske katolske furstarne ingåfvo
äfven oro för den westfaliska fredens bestånd, allra hälst som
det ej var någon utsigt för att Sverige på länge skulle få
tillfälle att skänka den tyska politiken någon uppmärksamhet.50
Underhandlingarne med kosackerna och Siebenbiirgen
hoppades man snart kunna bringa till slut. På Oxenstiernas
Ellen Fries. Erik Oxenstierna. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
