Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna förblef obeveklig. Han ansåg, att kurfursten ej
kunde i längden undvara konungen, och att man därföre
borde vara fast. Huru länge Oxenstierna hade kunnat
bibehålla denna uppfattning gent emot konungens önskningar,
är ej lätt afgöra. Karl Gustaf hade redan vid föregående
tillfällen genom Schlippenbach, Wolfsberg m. fl. förbigått
kanslären och på egen hand skaffat sig underrättelser och
inledt underhandlingar. Detta tillvägagående hade alltid
djupt sårat Oxenstierna. Nu sökte konungen ehuru
förgäf-ves personligen få sammanträffa med kurfursten. Vid en
underhandling sådan som den ifrågavarande kunde han dock
näppeligen helt och hållet förbigå sin kanslär. 51
Konungen behöfde det ej häller. Den 16 okt.
insjuknade Oxenstierna och afled den 23 s. m. Den 22 okt. fick
Schlippenbach order att »provisionaliter» fullfölja
underhandlingarne. Den 30 okt. utfärdade konungen en instruktion
för Schlippenbach, Wolfsberg och Biörenclou att underhandla
med kurfurstens kommissarier. Den 10 nov. afslöts i Labiau
ett nytt vapenförbund mellan Sverige och Brandenburg.
Konungen tillförsäkrades ånyo kurfurstens bistånd vid
stundande krigsrörelser, men priset för detta bistånd var, att
Karl Gustaf beviljade den så länge och ifrigt åstundade
suveräniteten öfver Ostpreussen.
Döden befriade Erik Oxenstierna från att underteckna
detta förödmjukande fördrag, som omintetgjorde fördelarne
af de af honom utarbetade fördragen i Königsberg och
Ma-rienburg och som omintetgjorde — hvad värre var —
möjligheten att genomföra den store rikskanslärens politiska
testamente. Det har förut påpekats, att för Axel
Oxenstierna, hvilken ej utan skäl blifvit kallad »ille callidus
Bal-thici mans speculator», gälde Preussens besittning såsom den
säkraste garanti för Sveriges bestående storhet. Erik
Oxenstiernas hela politik hade blott varit ett försök att fortsätta
och genomföra faderns planer. Försöket strandade. Genom
fördraget i Labiau lades grundstenen till våra dagars mäktiga
Preussen, och hörn- och slutsten i det svenska Östersjöväldet
— Preussens besittning — var för alltid Sverige fråntagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
