Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikskanslären hade omsorg ej blott för sina egna gods,
utan var äfven förmyndare för Johan Bemdes’ (död 1652)
och Åke Axelsson Natt och Dags (död 1655) barn.
Mö-drarnes (Ingeborg Kurck och Anna Cruus) bref vittna om
det förtroende de hyste för Erik Oxenstierna och den
välvilja han visade för sina myndlingar. Möjligen var han
äfven förmyndare för Filip v. Scheidings barn; visst är, att
han för deras bästa ådagalade stort intresse. 4
Utom sin enskilda förmögenhet uppbar Oxenstierna i lön
såsom rikskanslär 4,000 rdr., såsom generaldirektor öfver
handelskollegium 2,000 rdr., såsom riksråd 1,000 rdr.
Såsom generalguvernör öfver Preussen erhöll han utom lönen,
6,000 rdr., Kristburgs amt, hvilket sedan gamla tider varit
län eller starostei för guvernören i Marienburg. Dessa
lönevilkor funnos dock delvis endast på papperet, och ännu
1660 var staten skyldig hans sterbhus ej mindre än 49,472
rdr. för obetalda löner och penningeförsträckningar.
I aug. 1655 afreste Oxenstierna. Om hans resa hafva
vi redan talat. Han torde själf ej haft med sig hvarken
något större följe ej häller mobilier, utan de kommo efter med
hans gemål, som anlände med döttrarne på kronans skepp
Admirant den 23 sept. 1655 till Wolgast. Hon uppehöll
sig sedan i Preussen på olika orter, företrädesvis Elbing
och Marienburg.
Oxenstierna ville alltid uppträda med värdighet, och
såsom svensk rikskanslär ansåg han sig hafva både iätt och
skyldighet att föra stor stat. Ånnu i behåll varande
förteckningar från hans husgerådskammare i Elbing lemna härom
vittnesbörd. Dyrbara pjeser och husgerådssaker af silfver,
af hvilka några ej utan skada gjorde resan till Warschau,
talrika vapen och rustningar, däribland en särdeles dyrbar,
gåfva af Badzieiovski, samt en rik vinkällare, äfven den
försedd med gåfvor af nämnde polack, tyda på en ej
obetydlig lyx. Han nödgades dock låna penningar på dessa
mobilier för att bestrida nödvändiga omkostnader.
Däremot lefde han ej, åtminstone ej i Preussen, på det äröfrade
områdets bekostnad. Den vidlyftiga hushållningen sköttes
af Gustaf Prinz och äfven af Arend Cornelius Turlow,
tillika Oxenstiernas sekreterare. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
