Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka ytterligare invecklades genom kronans fordringar i
sterbhueet till följd af reduktionsbesluten. Bland i
räknin-garne upptagna, af Oxenstierna till kronan gjorda
försträckningar, må märkas: till Appelboom 2,000 rdr, till bestridande
af utgifter för traktaten i Königsberg 1,550 rdr, en juvel
till engelske gesandten 3,300 rdr, till Waldecks traktamente
i Frauenburg 286 rdr 42 öre, för att befordra folket till Riga
271 rdr 45 öre m. fl. Af sina löner för 1655 och 1656
hade rikskanslären erhållit endast en ringa del. Å andra
sidan hade han till sitt underhåll uppburit flere större
summor från saltverken i Polen, m. m. Oxenstierna hade äfven
försträckt en summa af 31,000 rdr, för hvilken han den 24
juni erhållit det s. k. Gyllenstiernska godset i Preussen. Elsa
Elisabet erhöll en assignation den 6 okt. 1658 på licenterna
i Malmö för resterande fordringar, 17,742 rdr.; denna
förnyades 1659. 14 Icke desto mindre återstod, enligt en
räkning af 1664, 29,691 rdr 30 öre 42/5 rst. Flere räkningar
uppgjordes, utan att kronan och arfvingarne kunde enas om
de olika skuldposterna.
Men af deras storlek berodde hvad arfvingarne skulle
lerana vid reduktionen. Denna tog sin början med Erik
Oxenstiernas gods 18 nov. 1656. Flere sluträkningar
uppgjordes, men nya påminnelser ingingo alltid från arfvingarnes
sida. Till sist, men det var ej förr än den 31 juli 1707,
utfärdade Karl XII i Altranstadt en slutlig resolution, i
hvilken han i de fleste punkter emot arfvingarnes protester
godkände sluträkningen af 1 okt. 1694, enligt hvilken
arfvingarne voro skyldiga 170,780 dir s. m. Kronan
tillgodogjorde dem likväl då för de löner, hvilka de kunde bevisa,
att Erik Oxenstierna ej hade ordentligt utbekommit.
Förmögenheten hade å andra sidan ansenligt ökats för
Erik Oxenstiernas barn genom Johan Oxenstiernas frånfälle
utan arfvingar den 5 dec. 1657. Med hans enka, Margareta
Brahe, som afled först 1669, fördes vidlyftiga arfstvister,
hvilka afgjordes genom en förlikning af 12 aug. 1659.
Likaledes synas arfstvister förts mellan Elsa Elisabet Brahe och
hennes barn, oaktadt affärerna ordnades före hennes
giftermål, och hon uppgjorde sitt testamente till barnens förmån
18 dec. 1664.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
