- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
155

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i tvenne flockar; till den ena talte Konungen sjelf, Absalon
till den andra hopen. Mot Konungen visade de all vördnad,
men sina klagomål framförde de och anhöllo att Konungen
ville skilja dem vid Absalon och de främmande Länsmännen.
Konungen blef icke litet brydd och bekymrad då Jutländska
adeln, som var med på detta tåg till Skåne, gifvo Skåningarnes
klagomål bifall. Här var ej annat att göra än att
Absalon måste vända om till Seland, och Konungen reste
kring hela Skåne för att ställa allt till rätta, lagandes med
sig Skånska allmogens fullmäktige, för att på Funderborgs
slott saken vidare jemka och bilägga. Men här uträttades
ingenting; Skåningarnes fullmäktige ville icke ingå uti något,
utan att först ha rådfrågat sina hemmavarande medbröder.
Desse, nu mera sturske än förr, ville icke höra af förlikning
utan på de villkor, att Absalon och alla nya Länsmän
skulle ur landet, alla tullar upphäfvas; likaledes tionden till
presterne, samt att presterne måtte tillåtas få gifta sig.
Absalon befallde presterskapet i Skåne, att tillsluta alla kyrkor,
upphöra med all gudstjenst och bannlysa hela provinsen.
Menigheten hotade, men presterne voro ståndaktige;
ändtligcn begärde menigheten, att bannlysningen måtte upphäfvas,
tills Absalon sjä1f kom öfver till Skåne; men under allt
detta sköflades Konungens, Absalons ocb Esbjörn Snares
gårdar. Vid fastan 1181 kom åter K. Waldemar till Skåne
med en krigshär, och förmodligen har han då äfven
landstigit vid Helsingborg. Skåningarne samlade sig genom
budkallar och tågade ned mot Konungen. Vid Annelöf stod K.
Waldemar med sitt folk, bondhopen på andra sidan om
Dysjö bro, hafvandes bron inne. Bönderne ärnade anfalla
Konungens läger; när nu en del af bondhären var gången öfver
bron, rycker Konungen ut mot dem, och i detsamma gick
Absalon med rytteriet öfver ett vad långt nedanför bron och
anföll bondhopen, som stod på andra sidan om bron ooh ån;
härigenom kommo bönderna i en svår belägenhet, då de på
en gång både i fronten och ryggen anföllos, och det kunde
ej annat vara, än att en stor myckenhet af dem skulle stupa.
Detta stora Skåningarnes nederlag har sedermera och intill
våra tider hetat Dysjö fall. Den segrande Konungen drog
mot Lund. Emellertid hade en annan bondhär samlat sig vid
Getinge och der vid broändan uppkastat en stenskans; mot
dessa ryckte Konungen ut frånd Lund, och då han icke för
stenskansen kunde komma öfver bron till bondhopen, gick
han öfver ett vad vid Fiynge. Då bönderne det märkte föllo
de till fota och anhöllo om nåd. Absalon blef nu af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free