Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ett ställe om tyska ölförtäringen i Danmark och annat
öfverflöd: Hvortill behöfve vi, shrifver han, Vin, Urter,
Silke, Flöjel, Dammask: vi kaaste store Penge paa
fremmede Varer, som er Tyst Öhl, Rostocker Öhl, Wismars Öhl,
Sundiskt Öhl, Baarsber, Pryssing, Mumme, Berndt Öhl,
Hamburger Öhl, Bremer Öhl, Kaberbille, Samsöe fledje, oc
andet mere. Hand er skiot aldrig saa fattig, at hand ej
skall hafve Tyst Öhl, at dricke, skulde hand end tigge
dertill oc selge sine Kläer oc Koen af baasen derfor. Sedan
talar han om huru de Tyske berömde sig af sin handel på
Danmark och säga: Soe soll man de horssen Dänen uttrechen.
Den i Femte Punkten af Helsingborgs Herredags Beslut
allmänheten beviljade frihet att brygga och sälja öl blef
stående, och hafva Skåningarna begagnat sig deraf samt haft
en god afsättning derpå under sillfisketiden. Uti K. Erik
Menveds Taxa för små tullarna i Danmark af år 1316
stadgas, att hvar bonde, som sålde öl, skulle till länsmannen
betala 6 Sterling för hvar tunna öl. Och år 1516 är första
Bryggare-embetet i Malmö inrättadt; icke utan, att man för
den tiden bryggt öl i Malmö; men såsom en rättighet icke
ett enskildt lag eller embete tillkommande, utan hvar och
en som ville; icke heller kunde ett Bryggare-embete hafva
bestånd så länge allmogen egde frihet föra öl till staden och
tunntals sälja. År 1521 utgaf K. Christian II en förordning
i hvilken stadgas, att efter detta fick ingen bonde föra öl
till staden och tunntals sälja, intet göra mera malt än han
sjelf behöfde till sitt hus, utan föra sitt korn till staden;
den som bröt häremot, han hade förbrutit lif och gods och
ölet tillföll staden. Ett hårdt förbud, som icke af någon
annan än en Christian den omilde kunnat utgifvas.
Uti Sjette Punkten stadgas om Herbergens och Krogars
inrättande, de resande til beqvämlighet samt till att
förekomma våldgästning. Ju mera handeln genom skånska
sillfisket tilltog och ju flere som reste fram och åter i landet,
desto mera betungades de som bodde utmed allmänna
vägarna af resande; och anser Wessman i sina Skånska
Handlingar denna olägenhet vara enda orsaken till den allmänt
kända skånska allmogens oginhet, att nattetid emottaga och
herbergera resande som vilja låna hus. Mot våldgästning,
så på herberge och krog som annorstades, stadgas
allvarsamt straff, nämligen 40 mark konungen och 40 mark
målsegaren, som tillsamman gör 80 mark; var det mark lödig
gjorde plikten 640 Rdr i vårt mynt, var det mark pennin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
