Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu landsflyktig, beslöt han alt gifva sig i kloster, det han
ock gjorde; men han var icke skapad att lefva och dö som
munk. År 1288 utbrast ånyo krig emellan Norge ocb
Danmark. Alf i sitt kloster får veta det. Hans krigslystnad
väckes ocb segrar öfver all hans munkeandagt. Han rymmer
ur klostret, reser i tysthet ur Sverige, hade vänner i Norge,
skaffar sig skepp ocb manskap, kaprar på skånska ocb
danska kusterna, är för svag, blir af Skåningarne tagen och
dömes som sjöröfvare att halshuggas och steglas här i
Helsingborg, dit man hade uppbragt honom. Detta skedde år
1290; men två år derefter blef han af Norrmannen Thord
Biskopsson af seglen nedtagen. Han förde Alfs vanhedrade
qvarlefvor till Tunsberg [1] i Norge der de begrofvos. Uti
Peder Syvs Samling af gamla Kiempevisor finner man tvenne
om denne namnkunnige Alf Erlingsson. Velejus säger uti
anmärkningarna till dessa kämpevisor, att de handla om
Minder Herr Alf, Grefve af Tunshierg, Stejlet for
Helsingborg. Den första visan börjas sålunda:
Og synden sejle de Tyske Mand
Alt baade met mel og malt
Men Alf hånd ligger i Öresund
Hand tager det fra dennom alt
Fordi kleder Alf baade stejle og hjul
Saa höjt for Öresund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
