Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lossade på Tyskarne och hvilket skott nedlade 14 man i
deras här, som icke litet satte Tyskarne i förskräckelse, då de
hade Svenska arméen framför sig och slottets kanoner i
ryggen. I detsamma signalskottet gick på Kärnan, börjades
anfallet af Svenska arméen, dess kavalleri och Skånska adeln
till häst angrepo det Tyska, som innan kort måste vika.
Infanteriet gjorde något mera motstånd, men seendes sig
omringade af kavalleriet togo de flykten, Jörgen Mynter med
sin hop drog ned åt staden, Marcus Mejer med 1500 man
kastade sig in i klostret, som låg ofvan slottet, men måste
ge sig sjelf med allt sitt manskap på nåd och harmhertighet
fången. Den största hopen tog flykten nedåt staden. Jörgen
Mynter var med de första, han hade en båt i beredskap och
for öfver till Malmö; Tyskarne kastade sig in i husen och
sköto på de Svenske, som dem in i staden förföljde; detta
var en orsak att de Svenske satte eld på staden, Tyskarne
måste då ur husen, de flyktade till stranden; de båtar der
funnos, togo de, men hvar oeh en ville rädda sig, flere
lupo i båtarne än att båtarne dem kunde bära, hvarföre ock
många i sjön ömkligen omkommo. Man kav föreställa sig
huru bedröflig denna dagen varit i Helsingborg. Den
segrande Svenska arméen tog många fångar, 1000 Tyskar,
omringade af de Svenske, sträckte gevär: 1500 gåfvo sig på nåd
och onåd i Helsingborgs kloster. Af Tyska Generalerne
blefvo äfven de meste fångne. Grefve Johan af Höija oeh
Olof Gigler hade dagen före bataljen gått öfver till Seland.
Jörgen Mynter kom undan genom flykten. Likaledes
Sebastian van Jessen. Men Marcus Mejer Borgmästaren i Lybeek,
Michel Blick, Christopher Hök och Petter von Gelderen,
alle befälhafvande, blefvo fångne. Om Marcus Mejer
uppstod genast tvist hvars fånge han skulle vara, Svenska
Generalerne reclamerade honom på sin Konungs vägnar, och i
synnerhet som de Svenske vunnit bataljen, ty hela Skånska
Adelsfanan gjorde ej mer än 500 hästar. De Danske
påstodo att han var deras fånge, ty han var icke tagen på
slagfältet utan i ett Skånskt kloster. Marcus Mejer ville ock
för ingen del falla i Svensk fångenskap, han bad de
Skånske herrarne hellre döda honom än lemna honom i de
Svenskes händer, ty han visste hvad K. Gustaf hade i fatet med
honom och hvad lön han skulle få för sina stämplingar mot
Konungens lif, som voro uppdagade. Äntligen bemedlades
saken så, att intills vidare härom blefve afgjordt skulle
Marcus Mejer sitta på Warbergs slott, hvilket Truid Ulfstand
då innehade. Petter von Gelderen, en naturlig son af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
