Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Örup året förut blef fången, och hade det hos sig. För
att få detta bref till Öfverste Hård på Helsingborg,
arresterade de Danske Prosten i Kropp Erasmns Hofgaard och
satte bonom på Landskrona slott, hvarpå en officer kom till
hans hustru och antydde henne, att derest hon icke skaffade
detta bref till Öfverste Hård på Helsingborg, skulle hennes
man kastas i hårdare fängelse och prostgården uppbrännas,
hvarpå bon måste beqväma sig, att anstalta om brefvets
framkomst. Om detta är sannt, som synes nog otroligt och
tyckes snarare uppdiktadt till att befria Hofgaard från
misstankar, så må man säga att desse Danske voro elakt folk.
De kunde ju fått en bonde för några daler penningar till
detsamma. Hård fick detta bref den 23 Juni. Dagen derpå
ryckte Danskarne fram mot fästningen. Den 28 capitulerade
han. Carl XI var redan i anmarsch; d. 29 låg han på
Hvidarp. Den 30 mötte Öfverste Hård Konungen emellan
Getinge och Skarhult, som ej litet deröfver blef surprinerad.
En Dansk besättning inlades på Helsingborgs slott under
Öfverste Tettons befäl, som blef der liggande tills freden
slöts i slutet af året 1679.
Der läses i Anecdota Benzeliana, Linköpings Bibliotheks
Handlingar, II D. p. 369: att Hård kom i onåd för det han
gaf upp Helsingborg; gick så till: han hade godt manskap
inne och nog att lefva af, skref ock .K. Carl XI till, att
han med Guds hjälp väl skulle hålla sig 6 veckor emot
belägring. Men de Danske skrefvo ett bref i Konungens namn
med CancelliRådet Rhenskölds namn under och Konungens
sigill före, att Commendanten ingalunda skulle låta komma
an på extremiteten, utan då han såge sig bli hårdt angripen,
lemna fästningen och salvera folket. Samma piga, som
tjente bos en prest icke långt ifrån Helsingborg och blef hela
tiden brukad att bära in brefven till Commendanten, bar
ock in detta. När Hård fick se det, kom det honom
mycket underligt före och visste aldrig huru han var deran,
eller hvad det betydde: kallade alltså Krigsråd och öfverlade
vad der vore till görandes. De sågo, som de mente,
Konungens ordres, och borde sådana efterlefvas; men påstodo
att ännu ej var någon extremitet. Hård fick åter en
trumpetare till sig från Danska Generalen, som undsade honom,
att der han nu ej toge an conditionerna skulle de ej mera
bjudas, utan vid fästningens öfvergång hvar menniska huggas
neder. Hård ger honom derpå upp. När beskickningen kom
till Konungen, som då var i antågande att undsätta Hård,
ransakades derefter. Hård viste fram sina ordres, Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
