- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
237

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans fängslande. Sådana följder har partiyra. Detta bragte
Konungen i grafven och riket i elände. Biskoparne Peder
och Jens Bang, Erkebiskopens systersöner, gingo öfver till
Rügen, fingo Furst Jarimer på sin sida, ty han var deras
slägting. Anders Erlandsson, en annan Erkebiskopens
broder, gick ock till Rügen. Trupper sammandrogos.
Bornholm och Ilammarkus, som Konungen låtit besätta, återtog
Anders Erland. På Seland segrade Jarimer oeh Peder Bang
öfver Konungens parti. I Skåne reste sig chorkarlarne så
snart Jarimer kom. Han for grufliga fram, och alla de
plundrades, som voro på Konungens sida. Jarimer omkom
ömkligen, en bondhustru stack honom ihjäl med en knif, då han
var i begrepp att plundra hennes hus. Gilkaren Johan
Erland har väl icke suttit stilla under allt detta; men hvad
del han haft uti chorkarlarnes resning känner man icke, ej
heller om han vid detta tillfälle sjelf blifvit fängslad och
från sina embeten skild, eller om detta sedermera sig
tilldragit; men det är visst, att han år 1272 i fängelse slutat
sina dagar. Huru uselt i Skåne tillgick, och huru mycken
grymhet och gudlöshet i de dagar herrskade, kan man sluta
deraf, att de som begingo hor, blodskam och mord icke
straffades till lifvet, och att många sådana alldeles vägrade
att undergå den penitence, som dem af Biskopen pålades.
Månge bannlyste aktade icke bannlysningen, de gingo
likafullt i kyrkan. På flera ställen hände att liken uppgrofvos
på kyrkogårdarna, och derpå nedgrofvos i hedenjord. Att
bönder med dragna värjor förföljde hvarandra, ända upp till
högaltaret i Lunds domkyrka. Att sedan K. Christopher I
kommit till regeringen hade uti Lunds stift åtta prester
blifvit ihjälslagne och trenne illa sårade, utom månge lekmän,
och dessa mord hade aldrig blifvit straffade. Mångenstädes
togs kalken ur kyrkan och i gästabud dracks skålar ur
densamma. Att ting hölls på Lunda kyrkogård och mycket
mera; men grufligast af allt var inbördeskriget emellan
khorkarlarne och Konungens parti, hvilket utbrast efter
Erkebiskopens fängslande. Jens Erlandsson har således uti en
mycket orolig tid förestått Gilkareembetet i Skåne; och
kanske äfven deruti haft mycken del.

Hvidfelt säger att han var till slägten en Hvide, som
så vida eger grund, att han på mödernet från dem
härstammade, men ej på fäderne. Fadren var Erland. Herre till
Ellinge och Alvastorp, förmodligen densamme Erland, som
uti Calendarium Martyrologicum p. 247 namnes: Obiit Her

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free