Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at det ej kunde ske, förr än han varit hos GeheimeHådet
Wibbe, och detta äter icke kunde gä för sig förr än
Tisdagen. Tisdags middagen följde mig änteligen Tordenskiöld
till bemälte YVibbe. KammarHerren Gabel var der tillstädes.
Der discurerades om det samma, som förr är omrört, och
sist giordes aftal om vär äterförsel. Onsdagen om morgonen
geck jag nter till Tordenskiöld, at påminna om vår
dimission. Han befalte oss dä alla at gå til Gabel, dit han ville
komma efter, at vi måtte hlifva expedierade; men det kom
hinder emellan, af en i det samma anländande Norsk Post,
med Capitain Saraiets Fregatt, hvilken man frugtade vara
förgången. Vi hlefvo åter förvisfe till vårt qnarterj och
det var icke förr än om aftonen kl. 0 som Tordenskiöld lät
kalla oss till sig: Då förkunnade lian oss nrasider, at vi den
följande morgonen skulle få komma fort alla tre, neml.
Fen-dricken, jag och min dräng. Detta skedde Torsdags
morgonen, och blefvo vi kl. 8 beledsagade ned till
Bremerhol-men. Vi intogos af Amiral Uudicker, hvilken under det
anstalten giordes till vär resa, dels genomläste och påskref
några Öppna bref, som private personer skrifvit till deras
antingen i fångenskap eller eljest här varande vänner; dels
höll et vidlöftigt tal om fredens nödvändighet för oss, och
sättet at erhålla den; till hvilket alt jag icke svarade utan
med önskan, at en gaguelig och välsignad fred måtte snart
vinna fullbordan. Amiralen och Tordenskiöld talte vidare
om en Soldat, som de glömt på en Post, här i Skanör, den
natten vi borttogos, oeh begiärte at den måtte återsändas,
hotandes, då jag svarade mig intet dertill kunna bidraga
mera än genom refererande af dess ord, at om det icke
skedde, komma med första tillbaka och hålla ännu verre bus.
Men klåckan vid pass 12 sattes vi i en Slup af 6 par åror,
commcnderad af en Qvartermestarc med en Tambour ocb
hvit flagga, som skulle öfverföra oss till udden her utanför
Schanör, eller i hendelse, at oss ett eller annat motstånd
mötte, annorstädes nermast i nejden. Om aftonen kl. 7
anlände vi nordan för Schanör, bvarest et långt grund stöter
ut i sjön, Östra Haka kallat. Der släppte de oss af Slupen,
ner den ej längre kunde flyta, fast än vatnet geck oss till
medjan, låtandes oss sedan sielfve söka landet. Det var så
morkt af snö och moln, at man med möda kunde se. Vi
råkade dock omsider på posterna af vår vackt utan för
Staden. De ropade oss an. Och sedan vi gifvit oss till
kien-na, förde oss till Vackthafvände Fendriken Volker; men de
omtalte öppna hrefven försändes till Herr Majoren Klingsporre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
