Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klubba älta detsamma, kvaraf bans far sedermera formade
och brände piphufvuden. Dessa föryltrades partivis till små
kram- och tobakshandlare, och den unge Bergeström, med en
påse på ryggen, bragte dem från sin fars hus till kram- och
tohakshodarne. Emedlertid föll bans far in uti en svar och
långvarig sjukdom och arbetet stannade af. Till all lycka
var ett temligen godt lörråd af osålda piphufvuden; uti
bodarna var icke synnerlig frågan derefter, ej heller betaltes
de skäligen när de i parti såldes, och dessutom bchöfde den
fattiga slägten en daglig styfver. Likasom tiggaren med
flin-tor och svafvelstickor går omkring på gatorna, måste salig
D:r Bergeström gå med piphufvuden och dem utbjuda. Om
morgonen när han giek ut fick ban litet frukost, smakade
sedan intet förrän han om aftonen hemkom, men var så
ömsint och ärlig, att ehuru hungrig han mången gång var, han
aldrig köpte sig en kringla, utan ju mera han sålde ju mera
gladde han sig åt aftonen, då han kunde komma hem med
litet penningar till sina fattiga föräldrar oeh systrar. Långt
ut på söder bodde de, och har den salige mannen ofta
berättat, att då han dagligen gick ut med sin lilla pip-påse
och passerade öfver Catharinæ kyrkogård, stannade han
alltid vid kyrkan och gjorde sin bjerlliga bön till Gud,
isynnerhet bedjandes att Gud ville välsigna hans handel, så att
han den dagen måtte få sälja mänga piphufvuden, och aldrig
gick ban öfver samma kyrkogård hem utan alt tacka Gud,
isynnerhet när han hade gjort någon god handel. Uti ett
oeh ett halft år måste han på detta sätt gå omkring
Stockholms gator och sälja piplmfvuden. Ar 1740 skickade
Dy-keriet lians far till Tiellång i Stockholmsskären att upptaga
ett förolyckadt fartyg; han tog sin son med sig, som nu var
på elfte aret. Medan fadren var på sjön och arbetade på
att upptaga fartyget, som sjunkit på 12 famnars djup, var
sonen på landet och gjorde piplnifvuden. Der mådde han
rätt väl, ehuru arbetet var strängt, ty lian hade ej så ondt
om födan som i Stockholm. Mest ett år tillhragtcs vid
Tjelliing; återkomsten till Stockholm var honom oändligen
kär, (y han älskade så ömt som något hnrn sin mor och
som en bror sina systrar. Ar 1747 om vintern reste lians
far till Nyköping, livarcst vid ett ställe, kalladt Högsten,
ett Holländskt fartyg strandat. lian tog då med sig liela
sitt bushåll, sin hustru oeli sina ltarnl Här idkades pip.
fabriken, dock ej med den trägenhet som förut; den un^c
Bergeström fick tiere timmar om dagen att till skrifrnndc
använda. Ar 174S om hösten flyttade han med sin mor och
Helsingborgs Historia. 2-i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
